Slaget om Vukovar

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Slaget om Vukovar
Del av Kroatiska självständighetskriget
Vukovar water tank.jpg
Vattentornet i Vukovar som skadades allvarligt under kriget, det står kvar idag som en påminnelse om stadens lidande under kriget.
Datum 25 augusti - 18 november 1991
Plats Mall:Landsdata Kroatien Vukovar, Kroatien
Utfall Jugoslavisk pyrrhusseger
Stridande
Mall:Landsdata Jugoslavien Jugoslavien
Flag of SR Serbia.svg/Flag of Serbian Krajina (1991).svg pro-serbiska milliser och rebeller
Mall:Landsdata Kroatien Kroatien
Befälhavare
Mladen Bratić
Života Panić
Blago Zadro
Mile Dedaković
Branko Borković
Styrka
50 000 soldater
1 000 stridsvagnar och armerade fordon
150 flygplan
500 artilleripjäser
2 000 soldater
Förluster
Icke-officiella siffror från JNA: 1 203 döda
2 500 sårade
110 stridsvagnar och armerade fordon
2 flygplan
Icke-officiella siffror från kroatiska armén:
5 000-8 000 döda
15 000 sårade
600 stridsvagnar och armerade fordon
25 plan
879 döda
770 sårade
500 tillfångatagna
2 500 civila döda och saknade

Slaget om Vukovar var ett tre månader långt slag i staden Vukovar i östra Kroatien mellan kroatiska och framförallt serbiska styrkor. Efter den kroatiska självständighetsförklaringen gick den jugoslaviska armén till anfall och ett blodigt krig utbröt också känt som det Kroatiska självständighetskriget.

Staden Vukovar som låg nära den kroat-serbiska gränsen blev genast belägrad och hårt utsatt för bombningar och anfölls senare av den jugoslaviska armén, men de ca 2 000 kroatiska försvararna höll envist emot över 50 000 serbiska angripare i nästan tre månader innan de var tvungna att dra sig tillbaka från en nästan totalt ödelagd stad. Även om Vukovars fall var en stor förlust för kroaterna hade jugoslaviska armén fått såna extremt stora förluster så att slaget betraktades som en vändpunkt i kriget.

Slaget

I början av augusti 1991 belägrades staden Vukovar av JNA. Staden försvarades av 2 500 kroatiska soldater som ställdes mot över 50 000 serbiska soldater, 1 000 stridsvagnar och armerade fordon som backades upp av stora mängder flyg och artilleri. JNA inledde attacker mot staden i början av augusti, men deras kraftiga underskattning av kroaternas försvar ledde till att de första anfallen blev katastrofala med stora förluster för JNA och de serbiska rebellerna. Mellan 18 november och 21 november 1991 mördades 260 kroater, både barn, kvinnor, män, skadade soldater och gamla människor. Serberna tog dem från Vukovars sjukhus till ett område ca 5 km utanför Vukovar som heter Ovcara. Där blev de mördade. Först lämnade serberna folket i en hangar där serberna slog dem. Sen tog dem ca 20 i taget och mördade dem. Allt var planerat väldigt väl. Innan man ens hann mörda folket hade serberna redan grävt massgraven. Idag är Ovcara en minnesplats. [källa behövs]

Ytterligare ett anfall den 12 augusti ledde till att JNA började bomba Vukovar konstant dygnet runt med både artilleri och bombplan. Nära en miljon granater föll över Vukovar innan och under striderna. Den 10 september hade Vukovar omringats av serberna och jugoslaviska armen, som nu hade skurit av alla kommunikationer mellan Vukovar och omvärlden, vilket lämnade de 2 000 försvararna utan någon som helst assistans. Nästa försök att få in en fot i staden började den 14 september och varade till den 20 september. Under detta anfall lyckades kroaterna förstöra över 250 JNA stridsvagnar men också deras förluster började kännas och serberna lyckades penetrera kroaternas försvar så mycket att det skapade panik hos de kroatiska försvararna. Omringade och desperata stred kroaterna in i det sista, blodiga stadsstrider utkämpades bland ruinerna och har beskrivits av veteraner från båda sidor som en levande mardröm. Den 16 oktober anföll JNA från norr och lyckades penetrera djupt in i staden och delade också på det kroatiska försvaret, vars general i Vukovar dödats samma dag av en granat.

De fortsatte att försvara staden gata för gata men senare den 18 november, utan mat eller ammunition och omringande av en totalt numerärt överlägsen fiende, lämnade de på order sina positioner och delade på sig och försökte ta sig förbi serberna till sina egna linjer. Mycket få lyckades med detta. Siffror över döda och sårade i slaget varierar stort, Kroatiska myndighteter påstår att man förlorade ca 879 man döda och 700 sårade och inflikterade över 8 000 döda och 15 000 sårade mot den serbiska sidan. Några offciella siffror på förluster i JNA har aldrig släppts men en serbisk major inom JNA som deltog i striderna sa i en intervju med en serbisk tidning att JNA's förluster varit ca 1 200 döda och 2 500 sårade, och påpekade att de förlusterna bara täckte soldater från jugoslaviska armen och inte några paramillitära gruppers förluster som var i högsta grad inblandade i striderna. Oavsett så var slaget en taktisk katastrof för JNA.

Slagets följder

Den inhumana krigföringen och övervåldet som användes av serberna då staden Vukovar skulle intas gjorde att internationell media tog parti för de dåligt utrustade kroatiska försvararna av staden. Sympatin och medkänslan för kroaterna som uttrycktes i många länder ökade pressen mot serberna att avbryta attackerna.

Även om Vukovars fall var en stor förlust för kroaterna hade jugoslaviska armen fått såna extremt stora förluster att slaget betraktades som en vändpunkt i kriget av kroaterna och omvärlden, då slaget hade knäckt ryggen på den jugoslaviska offensiven mot Kroatien. Under tiden som striderna i Vukovar rasade kunde kroaterna förstärka sitt försvar vilket senare gjorde att de kunde hålla sin försvarslinje och att staden Osijek som kom under intensiva anfall från jugoslaviska armen kunde hållas. Men Vukovars fall var fortfarande en stor symbolisk vinst för serberna.

I Serbien blev det stora kontroverser på grund av de stora förlusterna som jugoslaviska armén och serbiska styrkor lidit i Vukovar. Flera antikrigsdemonstrationer hölls i Belgrad. Bara 13% av de som skulle rapportera till militärtjänstgöring gjorde det och många serber kunde inte se varför de skulle offra sina liv för att hindra Kroatien från att bryta sig ur Jugoslavien, vilket ledde till problem för serberna när de skulle ersätta de styrkorna förlorade i offensiven mot Kroatien som visade sig vara betydligt mer kostsam än vad JNA:s generaler hade förväntat sig.

Östra Kroatien november 1991
Personliga verktyg