Slaget om Falluja
Från Rilpedia
| Slaget om Falluja | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Irakkriget | |||||||
 En byggnad i Falluja förstörs under slaget |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
Mall:Landsdata USA USA Irakiska säkerhetsstyrkor |
 Irakiska upprorsrörelsen Al-Qaida i Irak |
||||||
| Befälhavare | |||||||
 Richard F. Natonski |
Abdullah al-Janabi Omar Hussein Hadid |
||||||
| Styrka | |||||||
| 12 000 | 3 000 | ||||||
| Förluster | |||||||
| USA: 95 döda 580 skadade Irak: 18 döda 62 skadade |
1 350 döda 700 - 1 500 tillfångatagna |
||||||
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Slaget om Falluja inträffade under den amerikansk-irakiska operationen Phantom Fury vars mål var att återerövra den irakiska staden Falluja som hade intagits av tusentals irakiska rebeller under november 2004. Slaget om Falluja blev det blodigaste enskilda slaget som amerikanska soldater deltagit i sedan gatustriderna i staden Hue under Vietnamkriget och Tet-offensiven 1968.
Innehåll |
Före slaget
Det exakta antalet rebeller i staden vid anfallet är svårt att säga men cirka 2 000 är en uppskattning.
Innan anfallet började satte amerikanska och irakiska styrkor upp flera vägspärrar runt om staden för att förhindra någon att ta sig in eller ut ur staden.
Amerikanskt flyg gjorde också omfattande räder mot Falluja från den 2 november till den 7 november då anfallet började, artilleriet besköt även rebellernas ställningar i staden.
Omkring 8 000 amerikanska soldater och 4 000 irakiska soldater deltog i anfallet.
Slaget
Operationen började natten till den 7 november, 3 och 5 bataljonen från den amerikanska första marinkårsdivisionen anföll tillsammans med den 36:e irakiska kommando-bataljonen från väst och söder. De intog Fallujas sjukhus utan ett skott avlossades. Intagandet av sjukhuset och bilder från när de intog sjukhuset som visade läkare och patienter (alla civila) som tvingades ligga ner på golvet skapade kontrovers om de amerikanska styrkorna inte bröt mot den fjärde Genèvekonventionen vilket behandlar reglerna om skyddandet av civila.
Det amerikanska tredje arméförbandet anföll från nordväst och mötte svagt motstånd medan de intog Jurf Kas Sukr-bron. Huvudanfallet kom vid gryningen den 7 november och bestod av 4 marinkårs- och 2 armébataljoner som anföll framförallt söderifrån. Anfallet lyckades framgångsrikt splittra rebellerna som började dra sig tillbaka in till stadens centrum. Vid 12 slaget nådde de järnvägsstationen där de amerikanska styrkorna mötte kraftigt motstånd från rebellstyrkor. Stationen föll följande morgon.
Rebeller hade utnyttjat terrängen som de stred i mycket väl. Krypskyttar och bakhåll var påfrestande för de amerikanska styrkorna som rensade staden hus för hus. Rebellerna hade byggt ett stort tunnelnätverk som ledde över nästan hela staden. Detta var väldigt effektivt för rebellerna då de kunde anfalla amerikanerna bakifrån och snabbt komma från en plats till en annan utan att riskera att bli skjutna.
Den 9 november beordrades flera nya flygräder mot Falluja. Under flygräderna förstördes Fallujas elstation och ingen el var nu tillänglig i staden. Ytterligare 2 armé-, 1 marinkårs- och en kurdisk division inledde då också sitt mot den norra delen av staden och bröt snabbt igenom rebellernas redan oorganiserade försvar, medan de i södra delarna av Falluja stötte på hårdnackat motstånd vid Fallujas järnvägsstation.
Den 10 november, efter 3 dagars intensivt stridande, så var cirka 70 % av Falluja i amerikanska händer. Samma dag intogs myndigheternas kontor och flera moskéer. Vid 3-tiden på eftermiddagen nådde de amerikanska och irakiska styrkorna också Fallujas centrum och motorväg 10 som amerikanarna döpte till "Michigan Avenue" där de hårdaste striderna under slaget utkämpades.
Den 11 november kallades 20 attackhelikoptrar in för att understödja de amerikanska trupperna vid motorväg 10. Två av de 20 sköts ner men besättningen kunde räddas ur båda helikoptrarna. Först under förmiddagen den 12 november tog amerikanerna och irakierna kontroll över motorväg 10.
Den 13 november var det mest motståndsfickor kvar i de östra delarna av staden där motståndsmän stred in i det sista innan de nedkämpades. Sporadiska strider höll på fram till den 15 november innan de upphörde. Den 16:e sade den amerikanske generalmajoren Richard F. Natonski som var ansvarig för operationen att Falluja var säkrat.
Efter slaget
Falluja fick omfattande skador som resultat av striderna. Av stadens cirka 50 000 byggnader totalförstördes cirka 10 000 och nära hälften av de 200 moskéerna som fanns i staden förstördes också. USA har fått hård kritik för sin hantering av slaget eftersom de använde onödigt mycket flyg- och artillerianfall.
Sporadiska strider mellan rebeller och amerikanska soldater fortsatte efter slaget och håller på än idag[källa behövs], ytterligare 32 amerikanska soldater dödades i Falluja innan operationen förklarades officiellt avslutad, de flesta av krypskyttar som gömt sig och lyckats hålla sig kvar i staden eller vägbomber, också kallade IEDer.
Förlustsiffrorna är skiftande, enligt siffror från media förlorade de amerikanska styrkorna 71 soldater, och ca 500 blev sårade i de tunga striderna i november; Totalt dog 95 amerikanska soldater under operationen. De irakiska regeringsstyrkorna förlorade ca 18 soldater, och ungefär 200 blev sårade under Operationen. Av de ca 3000 motståndsmännen i staden dödades ca 1200-1500, och drygt 1000 tillfångatogs. Antalet civila döda är okänt, uppskattningar skiftar mellan runt 100 och 1000 döda. 300 000 människor levde i Falluja före slaget, men idag är den siffran cirka 150 000.
En film om slaget håller på att göras och ska vara klar 2007 [källa behövs].
Se även
Externa länkar
