Skolbetyg i Sverige
Från Rilpedia
- Se Betyg (Lpo 94) för de skolbetyg som används i Sverige idag.
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Skolbetyg i Sverige har sett olika ut genom åren.
Innehåll |
Perioden 1820-1897
På läroverken infördes 1820 en fyrgradig betygsskala där betygen sattes i förhållande till hur väl eleven klarat kursplanen.
-
A Berömlig insikt B Godkänd insikt C Försvarlig insikt D Otillräcklig insikt
I läroverken fick eleverna även betyg i uppförande:
-
A Stadgade seder och berömligt uppförande B Jämnt och stadgat uppförande C Oklanderligt uppförande D Lättsinnigt och ostadigt uppförande
Perioden 1897-1962
I folkskolan infördes 1897 en sjugradig skala av bokstavsbetyg. De avsågs vara kunskapsrelaterade, till skillnad från de därpå följande relativa betygen och dagens målrelaterade betyg. Betygsskalan infördes 1905 även i läroverken.
Betygsstegen var följande:
-
A Berömlig a Med utmärkt beröm godkänd AB Med beröm godkänd Ba Icke utan beröm godkänd B Godkänd BC Icke fullt godkänd C Underkänd
Till dessa kan också läggas:
-
B? med tvekan godkänd
som inte var ett officiellt betygssteg, men förekom i utskrivna terminsbetyg. Flitigt brukade betygssteg på prov med mera var beteckningar som Ba+ och AB?.
I dessa skolformer gavs även betyg i Ordning och Uppförande, där standardbetyget var A medan "nedsatt sedebetyg" oftast motsvarades av B i Ordning. I allvarligare fall kunde ges C i Ordning och B, C eller D i Uppförande. Nedsatt sedebetyg kombinerades i extra allvarliga fall (brottslighet eller allvarligare kränkning av skolans regler) med relegering.
För att bli flyttad till högre årskurs krävdes godkända betyg i samtliga ämnen. I samband med höstterminsstarten fanns möjlighet att flyttningspröva för att bli godkänd i de ämnen där eleven var underkänd.
Perioden 1962-1994
Efter 30 års utredning infördes i 1962 års grundskola och i 1966 års gymnasium och fackskola en femgradig relativ betygsskala. Dessutom togs betygen under den här perioden bort från de lägre årskurserna i grundskolan och ersattes av kvartssamtal.
Avsikten var enligt förordningen att betygen för samtliga elever i landet som läste en viss ämneskurs skulle fördelas så här:
-
5 - 7% 4 - 24% 3 - 38% 2 - 24% 1 - 7%
Detta motsvarar ett förmodande att prestationerna fördelar sig enligt en normalfördelning, och betygen skulle alltså gå att räkna ut som standardpoäng, med medelvärdet 3,0 och standardavvikelsen 1,0 hos betygen.
För att uppnå målet att jämföra samtliga elever i hela landet, anordnades i vissa ämnen och årskurser standardprov i grundkolan och centralprov i gymnasiet och fackskolan. I övriga ämnen uppmanades lärarna att följa samma betygsfördelning som klassens elever fick i dessa centralt anordnade prov.
Den vanligaste missuppfattningen med de relativa betygen var att ovanstående poängfördelning skulle gälla i varje klass eller undervisningsgrupp. Det kunde också förekomma påståenden som "femmorna är slut", vilket bottnar i en missuppfattning om hur centralproven skulle hanteras lokalt.
En följd av övergången från de sjugradiga bokstavsbetygen till den femgradiga skalan var att begreppet underkänd försvann. Därmed ändrades också villkoren för att flytta till högre årskurs. Den som i sitt årskursbetyg hade ett betygsmedeltal på 2,3 eller därunder, kunde kvarsättas om klasskonferensen så beslutade. Konferensen beslöt ofta att flyttning kunde ske, om eleven prövade med förbättrade resultat i ett eller ett par namngivna ämnen. Med tiden kom betyget ett (och många gånger även betyget två) att betraktas som underkänt fast detta aldrig varit avsikten.
Den femgradiga betygsskalan innebar ofta att man på många skolor använde ett informellt, muntligt betygssystem där lärarna satte plus- eller minustecken efter betygen.
Efter 1994
Efter jämförelsevis kort utredningstid ersattes det relativa betygssystemet med ett målrelaterat betygssystem.
Grundskolan
Ett nytt betygsystem infördes samtidigt som den nya läroplanen för det obligatoriska skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpo 94). I Grundskoleförordningens (1994:1194) kapitel sju som handlar om betyg är det reglerat vad som gäller för betyg.
Idag får eleverna i svensk grundskola betyg från år 8 och till och med när skolplikten upphör. Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 16 år. I årskurs 8 och vid höstterminens slut i år 9 får eleverna terminsbetyg och vid vårterminens slut i årskurs 9 får de ett slutbetyg vilket betyder att eleverna får betyg fyra gånger under sin grundskoletid. Undantaget är elever som går om en årskurs eller har sen skolstart.
Betygskalan som används idag är tregradig där godkänd (G), väl godkänd (VG) och mycket väl godkänd (MVG) används. I grundskolan finns inte, de jure, betyget icke godkänd (IG) till skillnad från i gymnasieskolan. I sådana fall då en elev inte når målen för grundskolans sista år skall ett skriftligt omdöme om elevens kunskapsutveckling i ämnet (eller ämnesblocket) bifogas i slutbetyget. Det sistnämnda infördes den 1 juli 2003.
Gymnasieskolan och komvux
Ett nytt betygssystem infördes samtidigt som den nya läroplanen för det frivilliga skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpf 94). För de elever som påbörjade sina gymnasiestudier 1992 och 1993 enligt den nya läroplanen sattes "målrelaterade sifferbetyg" vilket gav upphov till viss kritik.
Betygskalan är fyrgradig där Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG) används. Betygen är målrelaterade. Kursbetygen sätts i förhållande till de mål som anges i kursplanerna och i de nationellt fastställda kriterierna. Under perioden 1994-2000 måste varje skola göra lokala preciseringar av betygskriterierna, och nationella kriterier för MVG saknades. I läroplan 2000 infördes nationella kriterier även för MVG.
Framtiden
I takt med att svenska universitet och högskolor inför en sjugradig betygsskala har det höjts röster för att använda samma betygsskala i hela skolsystemet. Den 6 februari 2008 presenterade utbildningsminister Jan Björklund ett förslag till nytt betygssystem i Sverige. Systemet innefattar sju betygsteg (A till F) och är tänkt att gälla från årskurs sex. Förslaget ska remitteras och regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen under hösten 2008[1].
Kritik mot dagens betygssystem
Flera olika former av kritik har framkommit mot dagens betygssystem, bland annat har friskolor satt högre snittbetyg än vad kommunala skolor gör[2]. Det har hävdats att elever på friskolor dessutom får högre betyg jämfört med elevernas resultat i nationella prov, men Skolverkets statistik finner inget stöd för detta. [3][4]. Friskolors höga betyg förklaras ibland med begreppet betygsinflation, vilket betyder att betygen överlag ökar i hela Sverige. Man menar att lärare pressas att sätta högre betyg[5][6] för att skolan ska få fler elever, ju högre betyg skolan har desto högre status får den, och desto fler elever vill börja på skolan.[7]
Källor
Referenser
- ↑ Förslaget till nytt betyg på regeringens webbplats
- ↑ sr.se: "Friskolor generösa med betyg"
- ↑ sr.se - Kaliber: "Fria skolor - fria betyg"
- ↑ skolverket.se - "Fortfarande stora skillnader i skolors betygssättning": "Fristående skolor sätter inte högre betyg"
- ↑ tv4.se - "Lärare hotas till att ge höga betyg"
- ↑ sr.se - Lärare som sätter höga betyg får hög lön
- ↑ svd.se - "Lättare att få höga betyg"
