Skinnskalle
Från Rilpedia
Skinnskalle (engelska skinhead), en medlem av någon av de subkulturer som framför allt kännetecknas av rakat huvud eller väldigt kort hår, vanligtvis mellan 1-4 mm långt . Skinheadkulturen är en av de få subkulturer som har en multinationell bakgrund. Skinhead var fram till 1995 den vanliga svenskpråkiga benämningen i bland annat TV-nyheterna. En annan benämning är skinnhuvud.
En vanlig faktoid är att alla skinnskallar skulle vara nazister, rasister, eller i alla fall främlingsfientliga. I själva verket är det ett rykte som hängt kvar sen länge. Rakad skalle har alltså ingenting med politiken att göra.
Innehåll |
Rörelsens historia
Den ursprungliga skinheadkulturen i Storbritannien var en vidareutveckling av modskulturen, kraftigt inspirerad av den stil som unga gangsters (rude boys) på Jamaica hade under början av 1960-talet. Rude Boys var i sin tur, precis som mods, influerade av det mode som vuxit fram på de välrenommerade universiteten på USA:s östkust - så kallad "Ivy League"-stilen. Denna innefattade bland annat button down-skjortor från företaget Brooks Brothers i New York och skor i loafer-modell. när sedan det här modet kom till England i början av 60-talet så bytes dom amerikanska märkerna ut mot engelska märkerna, så som Ben Sherman,Fred Perry, Jaytex and Brutus.
När mods mot slutet av 1960-talet började influeras av hippies och psykedelia valde de mer hårdföra att i stället renodla stilen och överdriva det som ansågs vara typiska markörer för arbetarklass. Detta resulterade först i "hard mods" (cirka 1964-67) och senare i den första skinhead-vågen (1968-72). 1969 nämndes ordet "skinhead" för första gången i brittisk press. Mycket kortklippt (dock ej rakat) hår var en viktig del av den ursprungliga stilen. Modkulturens soulmusik ersattes av ska och rocksteady och i slutet av 1960-talet gjordes flera låtar om skinheads av jamaicanska artister.
Skinheads under fyra decennier
Den första vågen, "first wave", uppstod i Englands arbetarklass under slutet av 1960-talet som en förlängning av modskulturen och starkt influerad av jamaicanska invandrare. Mellan 1964 och 1967 var subkulturen fortfarande en underavdelning av modskulturen, och de inblandade kallades av sin omgivning för peanuts från och med 1967. Massmedia myntade ordet skinheads 1969, och ordet kom att antagas av skinnskallarna själva. Detta år växte antalet skinnskallar kraftigt, och uttrycket "Spirit of '69" har en nostalgisk klang inom kulturen. Den första vågen mattades 1972 då de sista skinskallarna bara fanns kvar på enstaka ställen under resten av 70-talet.
Den andra vågen, "second wave", uppstod på slutet av 1970-talet på grund av punk som då slagit igenom, speciellt bandet Sham 69, som förespråkade arbetarklassen vilket ledde till att bandet fick en stor andel skinhead och arbetarklasspunkare (så kallade street punks) till fans. Runt 1980 hade en hel subgenre till punk växt fram, Oi!, som fortfarande än idag är den musik som flesta skinnskallar lyssnar på. Punken inspererade också den andra vågen av ska "the second wave of ska" med grupper som Madness, The Specials, Bad Manners, Selecter och The Beat. Denna våg var stark fram till dess att det engelska skinheadbandet Skrewdriver 1982 trädde fram i massmedia som rasister och gjorde sig till talesmän för alla skinnskallar. Därefter började nynazistiska rörelser ta över skinheadkulturen i större delen av Europa och Nordamerika. Detta ledde till dess borttynande, men också till uppkomsten av SHARP (Skinheads Against Racial Prejudice) i USA 1987, som kom att utgöra en del av den tredje vågen.
Den tredje skinheadvågen, "third wave", uppstod på 1990-talet och försökte återuppväcka de tidigare vågernas mode och musik, bland annat ska och Oi!. Det var under den här tiden som SHARP blev riktigt stort i Europa efter att Roddy Moreno, sångaren i The Oppressed började ge ut SHARP flyers på sina konserter.
Numera finns ett antal olika undergrupperingar inom skinnskalle-kulturen, som till exempel Oi-skinheads (oftast partipolitiskt oberoende men anti-nazister), Redskins (kommunister). Boneheads kallas nazistiska skinnskallar och en fencewalker är en person som umgås i både nazistiska och anti-nazistiska skinnskallekretsar. Det finns även en grupp som kallar sig R.A.S.H. ("Red and Anarchist Skinheads). Under 2000-talet har en intern kritik vuxit fram mot att sätta en etikett framför ordet skinnskalle eller skinhead. Som skinnskalle binder man sig inte till någon form av politisk åsikt och är fri att tycka precis vad man vill. I Sverige kallas skinheads ofta för bulor. Och antalet nynazistiska skinnskallar har även stadigt sjunkit i antal medan antalet originellare/vanliga skins har växt. Om detta är ett resultat av att skinnskallar som inte är rasister ofta pekar ut ironin i att vara en "rasistisk skinhead", eller att medelsvensson börjar få upp ögonen främst genom filmen This is England.
Mode
En intressant detalj är att dagens skinnhuvuden stilmässigt försöker se ut som en grovarbetare från 1960-talets England - rutig skjorta, uppvikta jeans eller grova byxor, hängslen och kängor, inte sällan kombinerat med lammullspullovers, slipovers eller sweatshirts. Pikéskjortor är också vanligt förekommande. Vanliga ytterplagg är så kallade "harringtons" (midjekorta jackor med muddar och skotskrutigt foder), "crombies" (halvlånga ylle-överrockar i 60-talssnitt) eller bomberjacka (en jacka med orange foder som använts av bla svenska stridspiloter i början av 90-talet). Porkpie-hatt (med mycket smalt uppvikt brätte), "Scallycap"(gubbkeps) och combatkeps förekommer i olika delar av kulturen. Under den första vågen förekom halvlånga lammskinnsjackor och loafers, men de är mindre vanliga idag.
Tjejer som är skinheads kallas oftast för skingirls,skinettes eller renees och brukar ha en speciell frisyr kallad "chelsea" som innebär att håret är klippt eller trimmat kortare på hjässan. Detta brukar ofta kombineras med lugg, hår i nacken och hår som hänger ner framför öronen. De har ofta korta kjolar och nätstrumpbyxor eller ett par jeans tillsammans med ett par lågskor och en skjorta eller en piké. Annars klär dom sig i princip som sina manliga kamrater.
Vissa klädmärken är särskilt populära: Dr. Martens, Merc, Lonsdale, Brutus, Fred Perry, Ben Sherman, Loake, Levi's, Pringle of Scotland, Fristads.
Källor
- Hewitt, Paolo - The Soul Stylists (2000), Mainstream Publishing
- Ciccolini, Alice - The New English Dandy (2005), Thames and Hudson
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Skinnskalle
- Intervju i tidskriften Gringo
- Ett internationellt community
- Skinnskalle på Open Directory Project --(föreslå webbplats)
