Skandiaaffären
Från Rilpedia
Skandiaaffären används ofta som samlingsbegrepp för ett antal händelser i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet där agerandet av företagsledningen i Skandia kom att ifrågasättas, främst med avseende på redovisning av så kallad embedded value, storleken på bonusutbetalningar och relationen mellan det börsnoterade moderbolaget Försäkringsaktiebolaget Skandia och det helägda dotterbolaget Skandia Liv. Då det senare drevs under ömsesidiga principer fanns begränsningar för värdeöverföringar ur bolaget.
Innehåll |
American Skandia och embedded value
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Bonusprogrammet
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Förhållandet till Skandia Liv
Enligt försäkringsrörelselagen som gällde vid tiden för Skandiaaffären kunde ingen vinstutdelning ske från traditionella livförsäkringsbolag utan allt överskott skulle fördelas till försäkringstagarna. Försäkringsaktiebolaget Skandia hade ett stort antal mellanhavanden med sitt helägda dotterbolag där de viktigaste var att moderbolaget sålde Livbolagets produkter och fick provision på försäljningen, samt att moderbolaget tillhandahöll kapitalförvaltning för de medel som pensionsspararna hade sparat. Det skedde några transaktioner mellan bolagen som initialt fick kritik för att de initierats av moderbolaget och inte hade affärsmässig relevans för livbolaget. Generellt uttrycktes misstänksamhet för att Livbolaget i Skandiakoncernen i vissa fall fick ta kostnader som inte tillhörde bolaget.
Vidare var det särskilt två affärer som väckte uppmärksamhet:
- Försäkringsaktiebolaget Skandias andel i det delägda sakförsäkringsbolaget If såldes till Livbolaget.
- Skandias huvudkontor på Sveavägen 44 i Stockholm såldes av moderbolaget till Livbolaget
Båda dessa transaktioner visade sig i efterhand bli mycket lönsamma för livbolaget varför kritiken avtog.
2002 avyttrade moderbolaget sin kapitalförvaltning till DnB NOR för tre miljarder kronor. Värdet i kapitalförvaltningen ansågs av bedömare nästan helt bestå av det långsiktiga förvaltningsavtal med Skandia Liv som ingick i affären. Kritiker menade att köpeskillingen därför borde tillfalla pensionsspararna och försäkringstagarna i Livbolaget och inte aktieägarna i moderbolaget. Styrelsen och företagsledningen i moderbolaget menade dock att kapitalförvaltningen och alla dess system och anställda var en del av moderbolaget som var i sin fulla rätt att avyttra verksamheten externt. Livbolaget kom så småningon att stämma sitt eget moderbolag för att få kompensation och saken har ännu inte slutgiltigt prövats.
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Lägenhetsaffärerna och renoveringar
Utöver de större frågorna som avsåg större värden kom även ett antal händelser av mindre ekonomisk betydelse men med stor symbolik att uppmärksammas. Bland dessa noterades att ledande befattningshavare och deras anhöriga fick förstahandskontrakt i lägenheter på attraktiva adresser, i vissa fall i fastigheter som inom kort kom att ombildas till bostadsrättsföreningar vilket innebar stora ekonomiska vinster för lägenhetsinnehavarna. Vidare skedde renoveringar i lägenheter som beboddes av företagsledningen vars kostnader kom att ifrågasättas. En bokföringsorder för en renovering upprättades felaktigt som om kostnaden avsåg utgifter för ett konferensrum på huvudkontoret. Som en följd av det fälldes Ola Ramstedt, dåvarande personaldirektören i Försäkringsaktiebolaget Skandia, senare VD:n för Skandia Liv, för bokföringsbrott och dömdes till sex månaders fängelse. Även VD för Skandia Livs helägda fastighetsbolag Diligentia, Håkan Lennersand åtalades för bestickning.
Rättsprocesserna
Ett antal personer har utkrävts ansvar i de rättsprocesser som efterföljt och i vissa fall fortfarande pågår. VD Lars-Eric Petersson och ekonomidirektör Ulf Spång har pekats ut som drivande i många frågor och har åtalats av överåklagare Christer van der Kwast för trolöshet mot huvudman. Styrelsen med styrelseordförande Lars Ramqvist i spetsen fick kritik för att inte ha haft kontroll över bolagets förvaltning. Finansinspektionen har fått kritik för bristande tillsyn. Bolagens revisorer från Ernst & Young, Arthur Andersen och KPMG anmäldes till Revisorsnämnden där den huvudansvarige revisorn från Ernst & Young fick en erinran för brister i granskning av personalnoten.
Personalchefen Ola Ramstedt dömdes i hovrätten till 1,5 års fängelse för grov trolöshet mot huvudman. Lars-Eric Petersson dömdes i tingsrätten men frikändes av hovrätten[1] i december 2007.
Spång och Petersson frikändes av stockholms tingsrätt för grovt skattebrott[2] i mars 2008.
Försäljning till Old Mutual
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
