Från Rilpedia

Frikårer i Nyland uppstod inom den del av Finland som efter det finska inbördeskrigets utbrott den 28 januari kom att bilda det röda Finland.

Den första impulsen hos dem som ville bekämpa det röda väldet var att bege sig norrut, för att ansluta sig till den vita armén. En del lyckades, medan andra "norrfarare" hamnade i de rödas händer och avrättades. I Suinula ägde en massaker på dessa "norrfarare" rum. Ett annat sätt att bekämpa de röda var att bilda frikårer i deras rygg. Ledningen över de östnyländska kårerna hade högkvarteret i Seinäjoki anförtrott friherre Carl Silfverhjelm. Denne fungerade emellertid som chef endast till namnet. En enhetlig och auktoritativ ledning existerade inte. Inte heller någon genomtänkt krigsplan fanns.

Pellingekåren var en frikår som bestod av skyddskårister från Helsingfors och östra Nylands svenskbygder, cirka 400-500 man, som ursprungligen hade samlats i Sibbo (Gröna bataljonen) och kämpat vid Kervo och Nickby, men tvingats tillbaka till Borgå. Den tågade under jägaren Väinö Petrelius till Pellinge den 8 februari 1918, där den skingrades den 11 februari av en överlägsen röd styrka. Största delen av kåren, cirka 320 man, räddade sig över isen till Estland och landsteg i Hangö den 3 april tillsammans med den tyska Östersjödivisionen samt bildade I Finska etappbataljonen, sedermera omdöpt till Jägarbataljon Thesleff efter befälhavaren, överste Wilhelm Thesleff. Denna den 30 maj upplösta enhet deltog bl.a. i striden vid Abborfors i slutet av april.

Sigurdskåren hade formerats av västnyländska skyddskårister, främst kyrkslättsbor. Den var inkvarterad på gården Sigurds och närliggande egendomar, där man hade utfört vissa befästningsarbeten.

På Svidja i Sjundeå fanns en annan, mindre kår, den s.k. Svidjakåren, som den 10 februari ett anfall av de röda, men den 17 februari anslöt sig till Kyrkslättskåren, vars styrka därmed uppgick till drygt 500 man. Sigurds belägrades av de röda 22-26 februari. Sedan kåren brutit sig ur bevakningskedjan och förflyttat sig till Porkala kapitulerade den efter rikssvensk intervention och internerades i Helsingfors. Efter befrielsen som kom 13 maj sedan den tyska Östersjödivisionen nått Helsingfors överflyttades huvuddelen av kåren till Västankvarn i Ingå och bildade stommen till Västnyländska bataljonen, ett tillfälligt förband som utförde rensningsoperationer efter röda i den omkringliggande bygden.

Litteratur

• Svedlin, Thure, Finlands frihetskamp. En översikt av kriget 1918, dess förspel och förlopp. Stockholm 1938
• Uppslagsverket Finland, 2 (2004)