Sievers lag
Från Rilpedia
Sievers lag, som postulerades av den tyska filologen Eduard Sievers, reglerar fördelningen av -j- ich och -ij- samt -w- och -uw- enligt föregående stavelses kvantitet i de germanska respektive indogermanska språken. Enligt Sievers lag sätts en homorgan vokal före halvvokalerna -j- och -w- när de föregås av en lång stavelse.
Exempel
- Sievers lag träder in efter långstavig bas. gotiska haírdeis 'herde' < germanska *herđijaz < indogermaska *kerdʰjos
- Sievers Gesetz uteblir efter kortstavig bas: gotiska harjis 'här' < germanska *harjaz < indogermanska *korjos
Litteratur
- Bammesberger, Alfred (1990) Die Morphologie des urgermanischen Nomens. Heidelberg
- Barrack, Charles M., (1998) Sievers' law in Germanic, New York. Berkeley insights in linguistics and semiotics, Band 22
- Edgerton, Franklin (1932), Sievers' Law and IE. weak grade vocalism, Language 10: 235-265
- Edgerton, Franklin (1943), The Indo-European Semivowels, Language 19: 83-124
- Krahe, H. & Meid, W. (1969) Germanische Sprachwissenschaft II: Formenlehre. Berlin. S. 13f
- Lindeman, Frederik Otto (1965), Le loi de Sievers et le début du mot en indo-européen, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap 20: 38-108
- Sihler, Andrew (2006), Edgerton's Law: The Phantom Evidence, Universitätsverlag Winter, ISBN 3-8253-5167-X