Saunders-Roe Saro Princess
Från Rilpedia
| Saunders-Roe SR.45 Princess | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | amfibie passagerarflygplan |
| Besättning | 6 |
| Första flygning | 22 augusti 1952 |
| Tillverkare | Saunders-Roe |
| Data | |
| Längd | 45,11 m |
| Spännvidd | 66,90 m |
| Höjd | 17,37 m |
| Max startvikt | 156 500 kg |
| Motor | 10 x Bristol Proteus 600 |
| Dragkraft | 10 x 3780 hk |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 579 km/h |
| Räckvidd med max bränsle | 8 484 km |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 200 passagerare |
Saunders-Roe SR.45 Princess var en engelsk passagerareflygbåt.
SR.45 Princess var den största flygbåten som byggdes i England. Företaget Saunders-Roe i Cowes på Isle of Wight inledde konstruktionsarbetet 1945 efter att en engelsk utredning visat att flygbåt var det bästa alternativet på en transatlantisk flyglinje mellan Southampton Europa och New York USA. Vid fabriken räknade man med att flygbåten skulle bli en stor försäljningsframgång till flygbolagen. Men redan i slutet av 1950 talet var flygbåtarnas tid över, linjetrafik med landflygplan och utbyggnaden av flygplatser var redan igång. Flygbåten led ju även av att behöva flyga med extra mycket dödvikt i form av ett båtskrov, som drog extra bränsle och sänkte farkostens fart. Trots detta fortsatte utvecklingen av Princess.
Flygbåten var utrustad med 10 Bristol Proteus turboprop motorer som drev sex propellrar. De två propellerfästerna närmast flygkroppen försågs med dubbla propellrar som roterade i motsatt riktning där varje propeller drevs av varsin motor, medan det yttre propellerfästet på vingen var utrustad med en enkel propeller.
I flygbåtskroppen inreddes man två våningar för passagerare som medgav en kapacitet för 105 passagerare. För att kunna konkurrera med båttrafiken var passagerarkabinerna utrustade med mycket god komfort. Prototypen G-ALUN flögs första gången 21 augusti 1952 av testpiloten Geoffrey Tyson. Totalt genomfördes 46 testflygningar som uppgick till cirka 100 timmar. Ytterligare två Princess flygbåtar var i produktion (G-ALUO och G-ALUP) men ingen av dessa flög någonsin. Efter att man avbröt utvecklingen av flygbåtarna transporterades de till Calshot Spit där de förvarades tills man bestämde sig för att skrota dem i början av 1960-talet.
