Sant'Ignazio
Från Rilpedia
Sant'Ignazio, egentligen Sant'Ignazio di Loyola a Campo Marzio, är en väldig barockkyrka i Rom, belägen strax öster om Pantheon. Det är jesuitordens andra kyrka i Rom, efter moderkyrkan Il Gesù.
Sant'Ignazio, som påbörjades 1626, är ägnad det spanska helgonet Ignatius av Loyola. Il Gesù har fått tjäna som förebild både vad gäller fasadens utformning och grundplanens design. Bygget av kyrkans kupol hindrades av dominikanerna, vars stora konvent låg granne med jesuitkollegiet; de menade att kupolen skulle skugga deras bibliotek. Istället gavs jesuitbrodern Andrea Pozzo i uppdrag att måla en skenkupol, som fullbordades 1685.
Pozzo utförde även den magnifika fresken i långhusets tunnvalv (1685-1694). Enligt Pozzos egen förklaring tar freskprogrammet sin utgångspunkt i Kristi ord: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden” (Lukasevangeliet 12:49). Från Kristusgestalten utgår en stråle av eld, som träffar den svartklädde Ignatius och reflekteras vidare till hans lärjungar och efterföljare, vilka sprider tron till världens fyra hörn.
Interiören hyser den franske skulptören Pierre Legros d.y.:s mästerverk – Den helige Aloysius Gonzagas gravmonument.[1]
Källor
- Church of St. Ignatius of Loyola, Rome. Roma: Chiesa di Sant'Ignazio 1991.
- Tylenda, Joseph N., The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: The Liturgical Press 1993. ISBN 0-8146-5016-3
Fotnoter
- ↑ Tylenda, a.a., s. 177.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sant'Ignazio
