Sandhammaren
Från Rilpedia
Sandhammaren är det sydostligaste hörnet av Skåne.
Området vid Sandhammaren var i stort sett bortglömt och vilt långt in på 1800-talet. Därför dröjde det också till 1862 innan Sandhammaren fick en fyr som varning för de förrädiska sandrevlar utanför udden där starka strömmar får dem att vandra och ännu vid mitten av 1800-talet årligen orsakade 10–15 fartygsstrandningar. Sandhammarens Räddningsstation undsatte 1 421 personer från tillkomsten 1855 och till nedläggningen 1945. I den som museum bevarade sjöräddningsstationen förvaras Sveriges äldsta livräddningsbåt.
Innanför den breda sandstranden finns stora sanddynsområden, vilket utgör Sveriges största flygsandsfält. Där dynerna stabiliserats har områden med dyngräs, gräshed, ljunghed och ekkrattskog bildats. Omfattande tallplanteringar har gjorts för att binda sandflykten.
Om Sandhammaren skrev skalden Vilhelm Ekelund följande Mäktig, heroisk kust. Brett, vinande av sand.... Sandstranden är förvisso bred och vindpinad när ostan ligger på. Det där med heroisk får väl tillskrivas den tidens ideal. Däremot är det svenska territorialvattnet utanför udden inte lika brett som på andra delar av kusten. Det sträcker sig här endast cirka 6,5 nautiska mil ut från kustlinjen mot vanliga tolv mil och Danmark hävdar endast tre nautiska mil. På så sätt har en ungefär 9,5 nautiska mil bred korridor skapats i Bornholmsgattet för den fria Internationella sjöfarten.
