Från Rilpedia

SW 15
Beskrivning
Typ	jaktflygplan
Besättning	1
I aktiv tjänst	1917-1921
Tillverkare	Södertelge Verkstäder
Data
Längd	5,90 m
Spännvidd	8,26 m
Höjd	2,50 m
Max startvikt	640 kg
Motor	1 x Vabis sexcylindrig radmotor
Dragkraft	1 x 110 hk
Prestanda
Max hastighet	km/h
Beväpning
Kanoner / kulsprutor	2 st fasta ksp

SW 15 var ett svenskt jaktflygplan.

SW 15 tillverkades av Södertelge Verkstäder (SW) i samarbete med Flygkompaniet som ett jaktflygplan. Carl Cederström som ledde arbetet vid SW hade via en svensk ingenjör, verksam inom den tyska flygindustrin, lyckats skaffa konstruktionsritningar till ett jaktflygplan. Efter att Cederström lämnade SW övertog Henry Kjellson konstruktionsarbetet och han bearbetade de tyska ritningarna.

Flygplanet var dubbeldäckat med den nedre vingen infäst i flygplanskroppens undersida, den övre vingen bars upp av två utåtvinklade stöttor från undervingen samt fyra vinklade stöttor från flygplanskroppen. Övervingen som var försedd med skevroder var förskjuten framför undervingen. Kroppen tillverkades i en svetsad stålrörskonstruktion som sedan kläddes med fanér och duk, kring motor och nosparti var kroppen klädd med aluminiumplåt. Flygplanet försågs med en Vabis motor som var en kopia av den tyska Mercedes D I.

Flygplanet fick smeknamnet Lotterijagaren eftersom KSAK anordnat ett flyglotteri där högsta vinsten utgjorde flygplanet som efter dragningen skulle överlämnas till Flygkompaniet. Flygplanet beställdes från SWb 21 februari 1917, under provflygning av prototypen på Malmen 18 juni 1917 med Bertil de Maré som pilot slog flygplanet runt vid landningen och föraren omkom. Utredningen visade att hjulstället var placerat för långt bak och stjärtpartiet utgjordes av fena och stabilisator utan separat höjdroder. Flygplanets hjulställ flyttades och stjärtpartiet konstruerades om, och efter övrig reparation kunde det åter tas i tjänst. Två SW 15 köptes av Svenska kvinnors försvarsförbund och överlämnades som gåva till Flygkompaniet i april 1917 med leverans under våren 1918. Även om flygplanen var kvar i tjänst ända till i december 1921, bokfördes de som museumflygplan från februari 1919.

Efter att Flygkompaniet fått tillgång till den tyska kulsprutan Schwarzlose konstruerades en svensk synkroniseringsanordning. En kulspruta monterades på en SW 15 för skjutprov men vid skjutförsök på marken inträffade flera missöden med genomskuten propeller.