Eskil (helgon)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sankt Eskil, kalkmålning i Överselö kyrka

Sankt Eskil var en engelsk munk som stenades till döds i Strängnäs år 1080. Han är tillsammans med Sankt Botvid Södermanlands skyddshelgon.

Sankt Eskil vigdes av Sankt Sigfrid tillsammans med David av Munktorp till missionsbiskop över all Sverige norranskogs, det vill säga Mälarlandskapen. Eskil slog sig ner i Tuna, nu Eskilstuna och där grundade han ett stift, antagligen ett av Svealands första.

Omkring år 1080 red Sankt Eskil för att kristna invånarna i Strängnäs, som var den viktigaste ritplatsen för vikingarnas blot och offerfester i södra Mälardalen. Enligt legenden var det den hedniske kungen Blot-Sven som uppviglade till steningen av Sankt Eskil.

Under bloten slaktades oxar och får som offer till de gamla gudarna och det hölls stora gästabud till både gudarnas och Blot-Svens ära. Sankt Eskil ställde sig oförskräckt mitt ibland de asatroende och försökte övertala dem till att konvertera men lyckades bara reta upp folket till den grad att han stenades. I anslutning till hans död skall flera under ha inträffat, såsom att Sankt Eskils källa, strax utanför Strängnäs, skall ha framsprungit ur berget då han av sina anhängare bars hem till Tuna. Sankt Eskil blev ett av Sveriges första helgon.

Efter Sankt Eskils död gavs Strängnäs stiftsrättigheter och Strängnäs domkyrka byggdes på platsen för offerbloten. Eventuellt ska två stift under tidigt 1100-tal ha existerat samtidigt i södra Mälardalen, både Strängnäs stift och Sankt Eskils stift. Strängnäs blev efter bara några år utsett till det enda stiftet, antagligen på grund av stadens tidigare religiösa ställning. Sankt Eskil firas den 12 juni och framställs som biskop, han känneteckans av attributet tre stenar.

Sankt Eskil är sedan medeltiden ett av landskapet Södermanlands två skyddshelgon, det andra är Sankt Botvid som slog sig ned i Botkyrka.

Se även

• Sankt Botvids källa