S:t Anna församling
Från Rilpedia
| S:t Anna församling | |
| Län | Östergötlands län |
|---|---|
| Kommun | Söderköpings kommun |
| Stift | Linköpings stift |
| Kontrakt | Vikbolandets och Hammarkinds kontrakt |
| Folkmängd | 2 265 invånare |
| Församlingskod | 058210 |
| Pastoratskod | 020904 |
| Källa: SCB. Folkmängd för år 2006. | |
S:t Anna församling är en församling i Linköpings stift inom Svenska kyrkan. Församlingen utgör ett eget pastorat, S:t Anna pastorat.
Församlingen ligger i Söderköpings kommun i Östergötlands län.
Innehåll |
Kyrkobyggnader
Sankt Anna gamla kyrka
Socknarna Sankt Anna, Börrum, Skällvik och Mogata, alla belägna i Hammarkinds härad, täckte samma yta som kyrkligt utgörs av S:t Anna församling.
Kapell Sancte Annae in Scopulis uppfördes under 1300-talet på det smala näset mellan Slätbaken och Gropviken. Kapellet helgades åt sjöfararnas helgon Sankta Anna, Marias moder. Liksom kyrkan i Skällvik låg den direkt intill vattnet. Man band sina båtar i järnringarna i kyrkomuren. Endast några få gånger under året kom prästen i moderförsamlingen dit, i övrigt fick skärgårdsborna ro den långa vägen in till Stegeborg och mässan i Skällviks kyrka.
Efter digerdöden ökade folkmängden åter och det krävdes en tillbyggnad av kapellet. Exakt när detta skedde är dock inte känt. Det nya långskeppet mer än fördubblade kyrkans yta. Kapellet från 1300-talet, samma byggnad som kyrkan i dag, blev kor i 1500-talskyrkan. År 1521 hölls invigning av den mäktige Linköpingsbiskopen Hans Brask.
I flera skrivelser till Gustav Vasa krävde skärkarlarna att få egen präst och bli egen församling. Under Dackeupproret skrev kungen upprepade gånger till dem att förbli lojala, när upproret ryckt med sig socknarna ända upp till Gryt. I det läget var kungen snabb att bevilja Sankt Annabornas krav. I ett kungligt brev, utfärdat på Stegeborg 4 oktober 1542, upphöjs Sankt Anna till egen församling med rätt till egen kyrkherre.
Vid visitation 1633 bestämde biskop Johannes Bothvidi (1575-1635) att det skulle byggas en läktare i kyrkans västra del för 150 personer. Här skulle drängar, piltar och skärkarlar sitta, så man skulle lättare kunna hålla ordning på dem.
Från år 1634 härstammar en teckning av Johannes Haquini Rhezelius, anställd i Antikvitetsarkivet. Den visar kyrkan med tornspira mitt på långhuset. Spiran byggdes om flera gånger tills den togs ner och den enda klockan hängdes upp i en klockstapel. Kyrkans ingång var på södra långsidan. Runt kyrkan löpte en stockmur, på 1700-talet ersatt av en stenmur. I äldre tider kunde man förtöja kyrkbåtarna i muren.
På grund av den starka folkökningen började man fundera på att bygga en ny större kyrka och i slutet av 1700-talet började den gamla kyrkan förfalla så att den så småningom ansågs otjänlig som kyrkorum. När den nya kyrkan tagits i bruk första advent 1821 förvandlades den gamla kyrkan snart till ruin. Det växte buskar och träd inne i ruinen och korna hade den som skydd i dåligt väder.
Emellertid fanns det eldsjälar som uppmärksammade förfallet, och under kyrkoherde Carl-Lennart Fogelbergs energiska ledning påbörjades under 1960-talet en restaurering. Ortens skickliga hantverkare återskapade den lilla medeltidskyrkan, byggde klockstapeln och satte kyrkogården i stånd. År 1973 kunde så kyrkan återinvigas av biskop Ragnar Askmark.
I dag brukas kyrkan i allt större utsträckning för gudstjänster och har blivit en omtyckt dop- och vigselkyrka. Sedan år 1997 är den i bruk året om. Sommartid fylls kyrkan av musik och sång av unga artister i den årligen återkommande musikserien "Musik i S:t Anna".
Sankt Anna nya kyrka
Nuvarande Sankt Anna kyrka uppfördes på 1820-talet. Den karakteriseras av stor bredd, stora fönster och tunnvälvt tak med halvrund avslutning i koret. På norra sidan finns sakristian i en utbyggnad. Den motsvaras på södra sidan av 'grevekyrkan' med egen kakelugn och fönsterparti mot kyrkan, allt för de adliges 'enskilde bekvämlighet'.
Kyrkan restaurerades helt och hållet 1996. Tornets och fasadernas varmvita färg står vackert mot de höga kastanjer och ekar som inramar kyrkan. Interiören är ljus och rofylld. Kyrkans akustik är klar och stor, något som gynnar den rika musikverksamheten. Ensembler, instrumentalister och körer ger konserter och musikandakter särskilt under sommarsäsongen. Inte minst "Sankt Anna-kören" svarar för hög musikalisk klass.
Det var riksmarskalken Göran Gyllenstierna på Torönsborg som upplät tomten till en ny kyrka i närheten av den gamla. På grund av orostider försenades emellertid kyrkbygget. Först under den energiske prästen Johan Brunnius (1765-1828) kom planeringen igång på allvar. En ny ritning togs fram till en rejält stor kyrka och när Karl XIV Johan 1817 godkänt denna kunde kyrkobyggandet börja.
Under Torönsborgs ledning körde socknens bönder sten från den gamla kyrkan, vars långskepp bröts ner, så att endast nuvarande låga murar och gaveln blev kvar. Stegeborgs slottsruin fick också släppa till byggnadsmaterial till kyrkan. Den gamla kyrkan såldes år 1844 till Torönsborg och de äldsta inventarierna flyttades till nya kyrkan.
Bygget pågick mellan 1819 och 1821. Kostnaderna för kyrkbygget blev 14 530 riksdaler, alla dagsverken och gåvor oräknade. Men piporgel inrymdes inte i budgeten. Det tog tio år av insamlingsverksamhet innan den kände orgelbyggaren Per Zacharias Strand (1797-1844) kunde börja bygga orgeln. Den invigdes vid Kyndelsmäss 1832. Då den nuvarande orgeln byggdes 1967 av Richard Jacoby, användes stora delar av pipmaterialet från strandorgeln. Den har 18 stämmor och stor, vacker klang i klass med stora orgelverk, väl lämpad för solistframträdanden. I kyrkan finns också en kororgel om 4 stämmor, byggd av Åkerman & Lund 1980.
Capella Ecumenica
Capella Ecumenica Sanctæ Annæ in scopulis är ett ekumeniskt kapell uppfört i privat regi och invigt 1965 på ön Gärsholmen i Trännöfjärden, i Sankt Annas skärgård. I kapellet bedrivs kyrklig verksamhet från maj till september; bland annat är kapellet en populär dop- och vigselkyrka.
|
|||||||
