Sömn
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och inte gensvarar för stimuli. Hjärnaktiviteten kan trots detta dock periodiskt vara mycket hög. Sömnens funktion är inte helt utredd, men mycket pekar på att det är en återhämtningsperiod då kroppen kan vila och läka medan hjärnan bearbetar intrycken från den föregående vakenhetsperioden.
Råttor som helt hindras från att sova dör inom ett par veckor. Den direkta dödsorsaken är oklar, men tros hänga samman med en allmän kollaps av immunförsvaret.
Innehåll |
REM och NREM
Sömnen delas upp i olika stadier. En viktig åtskillnad görs mellan REM-sömn och NREM-sömn. REM står för engelska rapid eye movements, och är en benämning på de snabba ögonrörelser som ses episodiskt under REM-sömn. NREM står för non-REM, alltså 'icke-REM'. NREM-sömnen delas sedan in i fyra stadier, stadium I till IV, där stadium I är den ytligaste formen av sömn (slummer) och stadium III och IV är djupsömn. Det är framför allt djupsömnen som är vederkvickande och ger känslan av att vara utvilad. Värt att nämna är att en person som nyligen somnat och befinner sig i sömnstadium I och väcks inom en halvtimme vanligtvis inte upplever att han/hon somnat överhuvudtaget.
Till skillnad från vad man tidigare trodde anser man idag att individen drömmer under såväl REM- som NREM-sömn. Vissa studier, dock inte alla, tyder på att drömmar under NREM-sömn är mer resonerande till sin karaktär och mer har formen av en inre monolog, medan drömmar under REM-sömn oftare innehåller till exempel synupplevelser.
Förutom dessa sömnstadier kan en individ också befinna sig i mellanstadier mellan två olika medvetandenivåer. Sömngång är till exempel ett mellanfenomen mellan djupsömn och vakenhet medan så kallat klardrömmande är REM-sömn med inslag av vakenhet.
Sömncykler
Under natten växlar individen mellan sömndjup så att natten delas in i så kallade sömncykler, med en genomsnittlig längd på 90 till 120 minuter vardera. En sömncykel inleds med att individen gradvis går ner i allt djupare sömn, från stadium I till stadium III/IV. Därefter går man vanligen upp i ytligare sömn innan man går in i en episod av REM-sömn. De första sömncyklerna under natten består till större delen av djupsömn med mindre mängd REM, medan man under senare delar av natten sover mer REM-sömn. Under livet varierar sömnbehovet, så att barn sover betydligt mer än äldre; framför allt sover de mer REM-sömn.
Sömntryck
Sömnen är vanligtvis förlagd till natten hos människan, och tros styras av framför allt två mekanismer, eller oscillatorer. En mekanism (sömnhomeostaten, S-processen) avgör hur mycket sömn vi behöver och ser till att vi får den sömn vi behöver, medan en annan mekanism (den inre klockan, dygnsrytmhållaren, C-processen) ser till att vi sover i ett sammanhängande block nattetid. Under dagen när vi är vakna ökar gradvis sömntrycket, som är den kraft som säger åt oss att vi ska sova. Samtidigt ökar dock också den inre klockans vakenhetssignal, för att vara som starkast framåt eftermiddagen/kvällen. Därefter börjar vakenhetssignalen sjunka, och vi faller i sömn av det sömntryck som byggts upp under dagen. Ju mer djupsömn vi sover, desto mer minskar sömntrycket. Under natten minskar gradvis också vakenhetssignalerna från den inre klockan. På morgonen och förmiddagarna håller vi oss vakna på grund av att sömntrycket är så lågt, medan vi på eftermiddagar och kvällar, när sömntrycket är högre, håller oss vakna på grund av vakenhetsstimulerande signaler från den inre klockan.
Forskning
Sömn studeras inom medicin och forskning framför allt med så kallad polysomnografisk metodik. Polysomnografi innebär att man kontinuerligt registrerar hjärnaktivitet (EEG), ögonrörelser (EOG) och muskelspänning (EMG) hos en sovande försöksperson eller patient. Med hjälp av detta kan man sedan med stor noggrannhet avgöra personens sömndjup under natten.
Tupplur
En tupplur är en kort vila som avbryts innan djupsömnen inträder. Ordet kommer av det gammalsvenska ordet tupp eller topp, som betyder kort, och lur, av lura som betyder vila. Sömnforskning har visat att en tupplur är välgörande för de flesta och kan minska uppkomsten av en rad sjukdomar, bland annat hjärtinfarkt. En del företag tillämpar denna kunskap genom att ge de anställda möjlighet till kortare stunder av vila under betald arbetstid. Då presterar de oftast bättre, och sjukfrånvaron minskar.[källa behövs] För personer som brukar ha svårt att somna på kvällen kan dock svårigheterna förvärras av tupplurer under dagen.
Mikrosömn
Mikrosömn är en sekunddel omedveten sömn som ofta orsakas av sömnbrist.
Sömn hos djur
Hos väldigt primitiva djur är det svårt att definiera sömn, eftersom de kanske inte ens under vaket tillstånd uppvisar beteenden som vi normalt förknippar med vakenhet. Sömnliknande tillstånd finns annars beskrivet hos allt från väldigt enkla organismer, som till exempel fruktflugor, upp till människor. Hos högre organismer, det vill säga fåglar och däggdjur, är sömnen uppdelad i REM-sömn och NREM-sömn (se ovan). Även om sömnens längd, sömncyklernas intervall och annat kan variera högst påtagligt mellan olika typer av organismer, verkar själva sömnbehovet som sådant vara närmast universellt i djurriket. Som kuriosa kan nämnas att även djurarter utan ögonlock sover. Exempelvis sover alltså också de flesta fiskar och kräftor, trots att de inte kan blunda. Vissa grupper av djur uppvisar mycket specialiserade egenheter i sömnen, som till exempel en del valars förmåga att endast sova med en hjärnhalva i taget – så kallad unihemisfärisk sömn.
