Södermanlands runinskrifter 280
Från Rilpedia
 |
|
| Signum: | Sö 280 |
| RAÄ-nr: | |
| Område: | Södermanland |
| Placering: | Strängnäs domkyrka |
| Tillkomsttid: | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av: | okänt |
|
|
|
| Inskrifter • Runor • Stenar | |
Stenen står sydöst om kyrkan i riktning mot biskopens hus. Dit ställdes den 1874, dessförinnan låg den i domkyrkans golv. Sö280 är nästan 2 m hög, av röd sandsten, platt, oregelbundet rektangulär och saknar fot. Dess ursprungliga plats är inte känd.
I mitten har stenen ett stort likarmat utsmyckat kors. Den betecknas som en kristen gravhäll och bör ha legat på baksidan - texten säger att den 'höggs' och inte att den 'restes' efter Ulfrik. Erik Brate i Södermanlands Runinskrifter säger att stenen från början låg över en grav utanför eller innanför kyrkan i Strängnäs, men ger inga belägg för detta antagande.
Anmärkningsvärt är att runslingan tydligen från början saknade huvud men har en draksvans, med bindning genom en bandknut över yttre slingan. Slingan börjar vid stenens högra sida strax över mitten och löper motsols så att runornas bas hamnar utåt.
Stenens text
Stenen är välbehållen men saknar text på några kritiska ställen. I runstens-databasen återges texten så här:
- ...nbiur * auk þau * ut---uk * (m)uþkni * litu * aukua * sti(n) * þna * iftiR * ulfrik * auk * þa * þ--a * faþka auk * -au(a) * sun * utrlaukar
- ...biorn ok þau Und[rla]ug møðgini letu haggva stæin þenna æftiR Ulfrik ok þa ... fæðga ok <-aua>, sun UndrlaugaR.
Mellan fæðga och ok finns en stor lucka där det rimligtvis saknas ett namn som förklarar vem, förutom Ulfrik, ingår i fæðga (fader och son). -au(a) kan även läsas (k)au(a). Första synliga runan i namnet ?björn är N (bistav uppåt), som rätt ofta skrivs felaktigt istället för A (bistav nedåt). Om A var avsikten att rista heter Underlaugs son troligen Abjörn. Tolkningsförsök:
- Abjörn och Undrlaug, moder och son, lät hugga denna sten efter Ulfrik och (namn), fader och son, och Undrlaugs son (gjorde något).
Denne andre 'Underlaugs son' kan väl vara samme Abjörn, annars saknas ett namn till och det är inte plats för det. I fornnordiska språk fanns nu förlorade ord för släktskap över två generationer: fader-och-son, moder-och-son. Underlaug är ett sällsynt kvinnonamn som förekommer endast en gång till: på runsten Sö 328 som står öster om Sundbypark, tvärs över sundet från domkyrkan.
Stenens ristning
Erik Brate skriver att i luckan i den inre slinga, där den börjar löpa parallellt med den yttre, 'har inte varit ristat'. Visst är stenens yta där nu helt slät. Men stenen var av dålig kvalitet redan när den höggs, och det är mera troligt att ytterligen en bit av ytskiktet sprack av, än att ristaren lämnade ett stort hål i både slinga och text.
Ristaren använder Svensk runrad från 1000-talet. Runorna är mycket oregelbundna i sin form.
Huggtekniken är ytterst sällsynt. På linjernas botten syns på de flesta ställen ett prickmönster som måste ha åstadkommits med en spetsig mejsel. Det enda ytterligare exemplet av denna teknik finns på ett gravkistlock, Sö 317, inmurad i Sundby kyrka nära Eskilstuna.
Detaljfoton visar dock flera ställen där stenen verkar huggen med ett helt annat verktyg. Dessa ställen finns huvudsakligen på platser där runorna är skadade. Linjer med prickmönster är rätt smala upptill och har tydlig sluttning mot bottnen, som smala, djupa diken. De övriga liknar mera oregelbundna, flacka, sammanhängande gropar, mycket breda upptill. Delvis finns båda typer i samma runa. Har dessa gropar huggits av samma ristare, eller ens i samma tid?
- 1. U-runans båda stavar är smala 'diken' med huggspår i botten.
- 2. Huvudstavens nedre del är smal med huggspår. Bistaven är målad i en oregelbunden grop.
- 3. Både huvudstavens nedre del och bistaven är målade i gropar.
- 4. Huvudstaven och ena bistaven är smala med huggspår. Andra bistaven har ingen kontakt med huvudstaven och är målad i en grop. Även följande rundel är en grop.
