Teflon

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Roy J. Plunkett)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Teflon® är DuPont-koncernens varumärke för polytetrafluoreten (PTFE), en plast med fysiska egenskaper som gör den mycket hal (låg friktion). Teflon uppfanns 1938 av Roy J. Plunkett som då jobbade för DuPont. Kommersiella produkter kom i mitten av 1940-talet, men teflon blev allmänt känt först från 1950 och framåt. PTFE framställs och marknadsförs också av andra firmor under namn som DyneonTMPTFE (tidligare Hostaflon), Heydeflon, Ekafluvin, Fluon, Algoflon, Polyflon och Gore-Tex.

Teflons kedjestruktur

Innehåll

Egenskaper

  • Det mest kemikaliebeständiga av alla kända plastmaterial.
  • Kan användas inom ett brett temperaturområde, (-200 - +260°C).
  • Har extremt låg friktionskoefficient.
  • Har de bästa elektriska isolationsegenskaperna av alla plastmaterial.
  • Har en vaxliknande yta som praktiskt taget ingenting häftar vid.
  • Är självsmörjande, vilket innebär att lager och dynamiska tätningar kan arbeta fullständigt torrt.
  • Är vävnadsvänligt och påverkar ej människokroppen.
  • Dielektricitetskonstanten är låg och oberoende av temperatur och frekvens.
  • Absorberar inte vatten.
  • Bryts till skillnad från andra termoplaster inte ner av UV-ljus, ozon eller syre.
  • Åldras inte.

Användningsområde

Teflon är framförallt känt för att det används i stekpannor för att hindra maten från att fastna. Att få teflonet att fastna i stekpannan är problematiskt, och flera lösningar har använts. Den första var att blästra stekytan grovt, så att den blir täckt av mikroskopiska kratrar, alternativt spraya den med finfördelad metall så att de små dropparna snabbt stelnar bildar ojämnheter. Teflonet fyller sedan ut ojämnheterna och har mycket mera yta att fästa mot. Även när teflonet på "kullarna" har slitits bort, finns det tillräckligt kvar i svackorna för att ytan ska behålla sina önskade egenskaper ett tag. Metoden var dock mycket känslig för yttre påverkan, och om man skrapade dem med metallföremål lossnade ytan direkt.

Den moderna metoden är att använda teflon av olika grader av "halhet". Även nu börjar man med att göra ytan ojämn, men man har kommit på att genom att införa vissa ämnen i teflonet kan man få det lite klibbigare. Man sprayar på en sådan klibbig variant som grund, sedan följer ett mellanlager av något mindre klibbigt teflon, och slutligen en yta bestående av riktigt teflon, oftast med iblandade korn av ett keramiskt material som ger det en mera tålig yta. Denna konstruktionen möjliggörs av att teflon sitter ihop med teflon, om de smälts samman.

Polytetrafluoreten används förutom som ytbeläggning i stekpannor bland annat som slitlager i olika former av glidlager och liknande där en låg friktion är eftersträvansvärd.

Medicinskt används PTFE till exempel i implantat. De goda kemiska egenskaperna hos teflonet gör att implantatet har lång livstid. Den glatta ytan reducerar faran för att tromboser byggs upp.

Inom optiken kan teflon användas i vissa typer av linser, eftersom det är transparent i det infraröda spektrat.

När teflon blir mycket varmt, 260 grader eller mer, börjar det avge en gas som är direkt dödande för fåglar. I större mängder ger även gasen influensaliknande symptom hos människor.

Historik

I motsats till allmän uppfattning så är inte PTFE en produkt som togs fram i forskningen kring rymdindustrin, som startade 1957. Den uppfanns av Roy J Plunkett 1938 av en tillfällighet då han försökte få tetrafloretylen (TFE) att fungera som kylmedel i kylskåp. En flaska med TFE-gas blev stående över natten och dagen efter hade gasen blivit till PTFE. År 1941 fick DuPont patent på materialet.

År 1943 blev PTFE använt för första gången, då som korrosionsskydd vid skapandet av en atombomb. Senare fann fransmannen Marc Grégoire på ett sätt att lägga teflon på sina fiskelinor. År 1954 kom han upp med innovationen att belägga stekpannor med ett lager teflon.

Externa länkar


Personliga verktyg