Robotikens lagar

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Robotikens lagar är inom science fiction en uppsättning idiotsäkra spärrar i form av lagar för robotar, vilka gör det omöjligt för dem att ställa till med stora skador. Eftersom det ursprungligen handlade om tre lagar så är de även kända som Robotikens tre lagar. Lagarna formulerades under 1940-talet av författaren Isaac Asimov, tillsammans med John W Campbell som då var redaktör för science fiction-tidskriften Astounding Science Fiction[1], för Asimovs robotnoveller som under 40-talet publicerades i "Astounding" och 1950 i bokform i novellsamlingen Jag, Robot.[2] Lagarna har tagits upp av andra författare och ligger till grund även för deras robotberättelser.[1][2]

Lagarna

Kotaro, en humanoid robot skapad på University of Tokyo, uppvisad på University of Arts and Industrial Design Linz under Ars Electronica Festival 2008.

Lagarna, som ursprungligen var tre till antalet, lyder:

1. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att en människa skadas.
2. En robot måste lyda de order som ges av en människa, utom om det strider mot första lagen.
3. En robot måste skydda sig själv, utom om det strider mot första eller andra lagen.

I Asimovs roman Stiftelsen och jorden (utgiven 1986) presenteras senare den "nollte", övergripande lagen (på engelska Zeroth Law), som i den fjärran framtiden har skapats för att ha prioritet före de första tre:

0. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.

Lagarnas konsekvenser

Robotlagarna infördes för att ändra synen på robotar inom science fiction - från onda och skräckingjagande monster med orealistiskt mänskliga drifter, till mer trovärdiga maskinvarelser som varken är goda eller onda.[1][2][3][4] Tack vare lagarna så kan robotarna utföra handlingar som kräver tankeförmåga, men de har ingen fri vilja.[4] Robotarna är nämligen fysiskt oförmögna att bryta mot lagarna, om de inte är trasiga eller felprogrammerade.[2]

Asimov har skrivit ett flertal noveller, samlade i Jag Robot och De andra robotarna, samt fyra romaner, Stålgrottorna, Den nakna solen, Död robot och Den okända lagen, som alla bygger på robotlagarna och handlingen i dessa robotberättelser kretsar kring hur lagarna tillsynes bryts.[1][2][4] Robotlagarna har även legat till grund för robotberättelser av många andra science fiction-författare,[1][2] framför allt Jack Williamsons With Folded Hands från 1947 (som utvecklades till romanen The Humanoids 1949) där robotarna ser till att människorna inte kan skada varandra - de ser till att ingen människa kommer till skada - genom att spärra in dessa i madrasserade rum och tillhandahålla dem all näring och underhållning de behöver[5] eller Clifford D. Simaks Websters värld (på engelska City) från 1952 där robotarna "beskyddar människorna till döds".[6] Andra exempel är Herbert W. Frankes roman Orkidéburen från 1961 där människorna i robotarnas vård har degenererat till sköra orkidéliknande varelser[6], Arthur C. Clarkes och Stanley Kubricks film 2001 - Ett rymdäventyr från 1968 där datorn HAL uppfattar människorna i expeditionens besättning som ett hot mot expeditionen[6] och Brian Aldiss' novell Who can replace a man från novellsamlingen Canopy of time från 1958 som låter lagarnas tillämpning endast skymta fram[7].

Källor

  1. ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 Holmberg, John-Henri, Drömmar om evigheten, sid 49 och 52-54, Askild & Kärnekull, Stockholm, 1974, ISBN 91 7008 469-6
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 Lundwall, Sam J, Science fiction från begynnelsen till våra dagar, sid 112-113, Sveriges Radios förlag, Stockholm, 1969
  3. ↑ Aldiss, Brian W., Billion Year Spree The history of science fiction, sid 229, Weidenfeld & Nicolson, London, 1973, ISBN 0 297 76555 8
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 Sholes, Robert, och Rabkin, Eric S., Science fiction: History - Science - Vision, sid 59 och 61, Oxford University Press, Inc., New York, 1977, Library of Congress Catalogue Card Number: 76-42615
  5. ↑ Holmberg, John-Henri, Inre landskap och yttre rymd Science fictions historia I: från H. G. Wells till Brian W. Aldiss, sid 94, Bibliotekstjänst AB, Lund, 2002, ISBN 91-7018-489-5
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 Lundwall, Sam J., En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt, sid 39-41, Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi AB, Bromma, 1993, ISBN 91-7992-044-6
  7. ↑ Swahn, Sven Christer, 7 x framtiden, sid 99, Bernces förlag, 1974, ISBN 91 500 0332 1

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Robotikens_lagar"
Personliga verktyg