Från Rilpedia

Renato Curcio, född 23 september 1941 i Monterotondo (Roma), Italien, grundare och f.d. ledare för terroristorganisationen Röda Brigaderna (Brigate Rosse).

Curcio upplevde en svår barndom tillsammans med sin ogifta, ensamstående mor. I april 1945 mördades en nära släkting, Armando Curcio, av italienska fascister.

Under 1960-talet, då Curcio studerade vid universitetet i Trento, kom han att omfatta en marxistisk livsåskådning och betecknade sig vid decenniets slut som revolutionär marxistisk teoretiker. Flera politiska händelser, bl.a. demonstrationer i Trento som slutade i blodbad, fick honom att se politisk revolution som enda sättet att förändra det han uppfattade som ett repressivt italienskt samhälle.

1969 träffade han sin blivande fru, Margherita "Mara" Cagol. Paret flyttade till Milano, där de träffade Alberto Franceschini. I oktober 1970 grundade de tre formellt Röda Brigaderna med intentionen att störta kapitalismen genom en proletär revolution. Curcio agiterade om att Röda Brigaderna skulle skaka den borgerliga italienska staten i dess grundvalar. Denna politiska retorik omsattes snart i konkreta handlingar som kidnappningar och mord.

Mellan 1972 och 1975 utförde Röda Brigaderna en rad mord, bombdåd och kidnappningar. Hösten 1974 greps Curcio och internerades i väntan på rättegång, men fritogs av Magol i februari 1975. Den 4 juni samma år dödades Cagol i en skottväxling med Carabinieri, och Curcio kunde i januari 1976 arresteras på nytt. Han dömdes 1976 till livstids fängelse för bl.a. mord och terrorism. Efter nära 24 år i fängelse släpptes Curcio villkorligt den 7 oktober 1998.