Reflexivt pronomen

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Ett reflexivt pronomen syftar som regel tillbaka på subjektet i samma sats. Syntaktiskt särskiljs två typer, i svenskan representerade av det substantiviska sig och det adjektiviska sin (sitt, sina).


Innehåll

Substantiviska reflexiva pronomen

Pronomenet sig är vanligen direkt eller indirekt objekt, men förekommer även efter preposition. Det används endast i 3:e person, t.ex. Han/De rakar sig. I 1:a och 2:a person används icke-reflexiva - alltså "vanliga" - personliga pronomen, t.ex. Jag känner mig trött. Ryskans motsvarighet till sig, sebja, används dock även i 1:a och 2:a person: Ja tjuvstvuju sebja ustavsjim.

Ett närstående ord, dock med den syntaktiska funktionen predikativ, är själv, som ibland förstärker ett reflexivt pronomen eller ett personligt pronomen i reflexiv position, t.ex. Känn dig själv! I engelskan är motsvarande ord, self, sammansättningsled i en komplett uppsättning reflexiva pronomen, inkluderande även det indefinita oneself. Dessa kan dessutom vara såväl objekt som predikativ; i senare fallet motsvaras engelskans reflexiva pronomen av ordet själv i svenskan: I saw it myself - Jag såg det själv.

Se även reflexivt verb.

Adjektiviska reflexiva pronomen

Pronomenet sin uppträder som ett attribut, vars huvudord är koreferent med - alltså syftar tillbaka på - subjektet i samma sats eller på ett motsvarande ord i satsförkortningar o.d. I följande mening är Daniel subjekt:

Daniel dansar med sin fru. (reflexiv syftning: Daniel dansar med Daniels fru)
Daniels bästa vän heter Ali. Daniel dansar med hans fru. (icke-reflexiv syftning: Daniel dansar med Alis fru)

Varken engelska eller tyska kan göra denna distinktion, eftersom motsvarande reflexiva pronomen saknas; eng. Daniel is dancing with his wife är alltså tvetydigt. Ryskan har däremot en direkt motsvarighet till sin, nämligen svoj, vilken gärna, men inte obligatoriskt, används även i 1:a och 2:a person: Vi älskar vår stad heter My ljubim svoj (eller nash) gorod.

Etymologi

Sig

Sig går tillbaka på urindoeuropeiskans *s(w)e-, vilket rimligtvis var reflexivt även där, med flera släktord, såsom latinska se, kyrkslaviska se, sanskritska sva-, klassisk grekiska heos etc.

Reflexiv

Kommer ytterst av latinets re- (= åter, tillbaka) samt flectere (= böja), d.v.s. bakåtvänd, återkastad. Sedan 1815.

Källor

Personliga verktyg