Reflexivt pronomen
Från Rilpedia
Ett reflexivt pronomen syftar som regel tillbaka på subjektet i samma sats. Syntaktiskt särskiljs två typer, i svenskan representerade av det substantiviska sig och det adjektiviska sin (sitt, sina).
Innehåll |
Substantiviska reflexiva pronomen
Pronomenet sig är vanligen direkt eller indirekt objekt, men förekommer även efter preposition. Det används endast i 3:e person, t.ex. Han/De rakar sig. I 1:a och 2:a person används icke-reflexiva - alltså "vanliga" - personliga pronomen, t.ex. Jag känner mig trött. Ryskans motsvarighet till sig, sebja, används dock även i 1:a och 2:a person: Ja tjuvstvuju sebja ustavsjim.
Ett närstående ord, dock med den syntaktiska funktionen predikativ, är själv, som ibland förstärker ett reflexivt pronomen eller ett personligt pronomen i reflexiv position, t.ex. Känn dig själv! I engelskan är motsvarande ord, self, sammansättningsled i en komplett uppsättning reflexiva pronomen, inkluderande även det indefinita oneself. Dessa kan dessutom vara såväl objekt som predikativ; i senare fallet motsvaras engelskans reflexiva pronomen av ordet själv i svenskan: I saw it myself - Jag såg det själv.
Se även reflexivt verb.
Adjektiviska reflexiva pronomen
Pronomenet sin uppträder som ett attribut, vars huvudord är koreferent med - alltså syftar tillbaka på - subjektet i samma sats eller på ett motsvarande ord i satsförkortningar o.d. I följande mening är Daniel subjekt:
- Daniel dansar med sin fru. (reflexiv syftning: Daniel dansar med Daniels fru)
- Daniels bästa vän heter Ali. Daniel dansar med hans fru. (icke-reflexiv syftning: Daniel dansar med Alis fru)
Varken engelska eller tyska kan göra denna distinktion, eftersom motsvarande reflexiva pronomen saknas; eng. Daniel is dancing with his wife är alltså tvetydigt. Ryskan har däremot en direkt motsvarighet till sin, nämligen svoj, vilken gärna, men inte obligatoriskt, används även i 1:a och 2:a person: Vi älskar vår stad heter My ljubim svoj (eller nash) gorod.
Etymologi
Sig
Sig går tillbaka på urindoeuropeiskans *s(w)e-, vilket rimligtvis var reflexivt även där, med flera släktord, såsom latinska se, kyrkslaviska se, sanskritska sva-, klassisk grekiska heos etc.
Reflexiv
Kommer ytterst av latinets re- (= åter, tillbaka) samt flectere (= böja), d.v.s. bakåtvänd, återkastad. Sedan 1815.
