Ragnar Hjorth
Från Rilpedia
Ragnar Hjorth, född 2 maj 1887 i Stockholm, död 2 maj 1971, var en svensk arkitekt, son till Hjalmar Hjorth.
Hjorth studerade vid Tekniska högskolan och från 1912 vid Konsthögskolan, där han 1914 vann kungliga medaljen. Han var 1917-21 i flera repriser vikarierande lärare i svensk arkitekturhistoria vid Konsthögskolan, blev 1917 arkitekt i Byggnadsstyrelsen, innehade statens resestipendium 1921-22 och studerade då främst i Frankrike, England och Italien. Åren 1924-52 var han byggnadsråd och chef för kulturhistoriska byrån i Byggnadsstyrelsen.
Han gjorde ritningar till bostads- och affärshus, Idunhallen på Skansen m.fl. och deltog i samarbete med arkitekten Ture Ryberg med framgång i flera tävlingar i Stockholm och Göteborg (de erhöll första priset vid den första tävlan 1917 om anordningen av Götaplatsen i Göteborg - vid förnyad tävlan antogs till utförande det förslag, som utarbetats av andra pristagarna). Han ritade vidare bland annat i klassicistisk stil Nobelstiftelsens hus (1926) och det funktionalistiska Tekniska museet (1936), båda i Stockholm.
Karlaplans omdaning 1929 då den välbekanta dammen och vattenstrålen tillkom. Hallands museum i Halmstad 1934. Restaurering av kyrkobyggnader, och Gustav III:s paviljong på Haga. Slottsarkitekt på Haga. Ett flertal villor i bla Saltsjöbaden. Fin tecknare med en svit kolteckningar från landskap till byggnader och klockstaplar.
Se även
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).