Från Rilpedia

Rafael Waldemar Erich, född 10 juni 1879 i Åbo, död 19 februari 1946 i Helsingfors, var en finländsk jurist och diplomat.

Erich utnämndes till professor i stats- och folkrätt vid Helsingfors universitet 1910 och erhöll vid professurens delning 1921 lärostolen i folkrätt.

Rafael Erich framstod som en av de främsta auktoriteterna på den internationella rättens område och var från 1938 till 1940 ledamot av Internationella domstolen i Haag. Han representerade den finländska frihetsrörelsens centralorganisation i Tyskland och Sverige under första världskriget och spelade sedan en betydelsefull politisk roll som statsminister.

Han gjorde en betydelsefull insats vid inlemmandet av Finland i det nordiska samarbetet. Under tiden som sändebud i Stockholm 1928-36, i Rom 1936-38. Under fortsättningskriget verkade han för åstadkommandet av en separatfred.