Röda molnet
Från Rilpedia
Röda molnet eller Red Cloud, egentligen Makhpiya luta, född 1822 - död 10 december 1909 Lakota-hövding (Sioux) som ledde sin stam i ett framgångsrikt krig mot USA, kallat Röda molnets krig 1866-1868 i Powder River området i nordvästra Wyoming och södra Montana. Efter kriget ledde han sitt folk i reservatet där han levde i fred.
I unga år krigade Röda molnet mot sina grannar indianstammarna Pawnee och kråkindianerna, genom dessa krig erhöll han stor militär erfarenhet.
Innehåll |
Röda molnets krig
Under 1866 började Förenta staterna bygga en rad fort i Powder River området, några år tidigare hade man funnit guld i Montana och vita guldletare och bosättare tilltog i antal i området. Den så kallade Bozeman-vägen gick igenom området och det var den vägen USA ville få kontroll över. Röda molnet satt ned tillsammans med amerikanerna vid ett möte för att nå en uppgörelse, men Röda molnet var ursinnig över att byggandet redan påbörjats utan godkännande från Lakota-indianernas sida. Han lämnade upprörd mötet och lovade amerikanerna kraftigt motstånd mot alla vita som försökte använda vägen eller ockupera Powder River området.
Så skedde också, och kommunikationerna blev allt svårare för amerikanerna att upprätthålla då indianerna anföll alla vita i området, bosättare, brevbärare, guldgrävare, handelsmän och timmerhuggare. En belägring av fort Phil Kearby inleddes av Röda molnets trupper, den pågick i två år och är den längsta som indianer någonsin lyckats med. Detta visar på Röda molnets ledaregenskaper, till och med under buffeljaktssäsongen fann han trupper att hålla kring fortet. Indianerna hade dock stor respekt för fortets kanoner och gjorde inga stormningsförsök.
Striderna
De regelrätta strider mellan Siouxerna och de amerikanska trupperna var inte talrika. Men vid ett tillfälle tillintetgjordes en hel amerikansk undsättningstrupp under kapten William J. Fetterman bestående av 81 man. Händelsen har gått till historien som Fettermanmassakern och inträffade den 21 december 1866. Fetterman hade i uppgift att skydda några timmerhuggare som blivit angripna av indianer, men då han förföljde de flyende indianerna upptäckte han snart att han blivit omringad. Ingen överlevde, de flesta hade dödats av knivhugg eller pilar, få hade skjutits.
Nästa större slag kom att kallas vagnkorgsstriden eftersom 31 stycken amerikanska soldater belägrat sig bakom en rad vagnar uppe på en höjd. Det stod den 2 augusti 1867 Indianafallet pågick i fem timmar men amerikanerna hade nya snabbladdade gevär vilket måste förvånat indianerna eftersom de pauser i beskjutningen som vanligen uppstod då omladdning skedde uteblev. Till slut anlände förstärkningar och då skingrade sig indianerna snabbt från platsen med stora förluster.
Fred
Belägringen av fort Phil Kearby höll i sig tills amerikanerna fått nog och skickade fredsförhandlare, det enda önskemålet var att få fred. Röda molnet krävde att alla fort i området skulle överges, vilket accepterades. Det är enda gången USA inte begärt något annat än fred av sin motpart. Röda molnet hade segrat, forten längs Bozeman-vägen brändes genast ner. Amerikanerna sökte vinna tid för projektet med järnvägsbyggande västerut, vilket skulle ge dem ett oslagbart övertag mot alla indianer.
Kriget 1876-1877
Under 1874 ledde General George Custer rekogniseringsuppdrag in på siouxernas territorium, och där rapporterades det att man funnit guld i Black Hills vilket var ett heligt område för indianerna. Halvhjärtat försökte armén hålla guldletare borta från området, då och då eskorterades någon man funnit i området ut och ställdes inför rätta. Men alla inkräktare på indianterritoriett friades av domstolarna, och det var fritt fram att åter bege sig till Black hill en annan väg. En guldletare uppgav att han blivit utförd fyra gånger. 1875 kom den riktiga anstormningen, regeringen ville inte ta i med krafttag mot guldletarna och försökte istället köpa området av indianerna. Men dessa krävde 100 miljoner dollar, en miljon för varje år sedan de upptäckt de svarta kullarna 1775. Regeringens bud var 5 miljoner. Mycket stormiga överläggningar hölls där de yngre hövdingarna fick hållas tillbaka för att inte överfalla de amerikanska förhandlarna. Under slutet av året brydde sig inte armén om att hålla tillbaka guldletarna som strömmade in i området, det var ett brott mot fredsavtalet 1868 men man rättfärdigade det hela med att siouxerna redan brutit avtalet genom överfall och mord på guldgrävare och nybyggare.
Röda molnet deltog i överläggningarna men kunde lika lite som någon annan finna en fredlig lösning. Kriget var ett faktum, men Röda molnet ställde sig på sidan av. Det kom istället att utkämpas av hövdingarna Crazy Horse och Sitting Bull. Dessa segrade i Slaget vid Little Bighorn mot General Custer men i förlängningen hade indianerna inte längre några chanser att vinna. Röda molnet levde i fortsättningen i ett reservat där han kom att bli en viktig ledare för sitt folk. Han förde ofta förhandlingar med indian-agenter och avled först 1909, som den enda indian-hövding att ha besegrat USA i ett krig.
