Från Rilpedia

Rådbråkning är ett avrättningssätt där den dömde avlivades genom att lemmarna krossades. Oftast skedde detta med hjälp av ett hjul (rådbråka från tyska Rad, "hjul", och brechen, "bräcka") varefter kroppen sedan flätades in i hjulet. Ursprungligen skall den avrättade ha placerats så medan denne ännu var i livet och sedan kunnat få lida i flera dagars tid innan döden inträdde. Den dödes kropp, på hjulet, skall sedan ha utställts till allmänt beskådande.

Ordet används stundom synonymt med stegling, vilket i striktare mening endast avser uppfästandet, rådbråkning krossandet av lemmarna. Uttrycket stegling och rådbråkning omfattar då bägge delarna.

I Sverige tillämpades avrättningssättet senast 1733. Fram till 1835 kunde man i samband dömas till straffet. Den enda åtalspunkt med vilken straffet vid den tidpunkten var belagt var emellertid förbrytelser mot skeppsbrutna.

Rådbråkning är också straffet personer som brutit mot katolicismens dödssynd högmod drabbas av i Helvetet.