Brokig astrild

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Pytilia melba)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Brokig astrild
Status i världen: Livskraftig (lc)
Green-winged Pytilia (Pytilia melba).jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Astrilder
Estrildidae
Släkte: Pytilia
Art: Brokig astrild
P. melba
Vetenskapligt namn
§Pytilia melba
Auktor: (Linné, 1758)
Synonymer

Melbaastrild

Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Brokig astrild eller melbaastrild ( Pytilia melba) är en tätting som återfinns på stäpper och savanner i södra Afrika.

Innehåll

Utseende

En brokig astrild kan bli ungefär 13 centimeter lång. Hanen har ett grått huvud, röd ansiktsmask, olivgrön rygg och ett gult eller olivgult bröst. Fågelns mellersta stjärtfjädrar är mörkt röda. Den brokiga astrilden delas in i två rasgrupper. Den rödtyglade och den gråtyglade rasgruppen. Sammanlagt finns det 13 underarter i de båda grupperna.

Levnadsätt

Den brokiga astrilden lever i huvudsak i träd och lågt växande törnbuskar, de ger sig sällan ner på marken. På dess meny står gräsfrön och insekter. Den brokiga astrilden är ovanlig genom att den är en av de få astrildarterna som sjunger. Sången låter som några vemodiga flöjttoner som blir avbrutna av ett surrande läte. De är parlevande fåglar.

Häckning

Häckningssäsongen för den brokiga astrilden börjar under den andra halvan av regnperioden. Boet byggs av grässtrån och inreds med fjädrar. Bona placeras i täta buskar eller i små träd. Honan lägger mellan 4 och 6 vita ägg. Både honan och hanen ruvar äggen i ungefär 12 dagar. När äggen kläckts matar föräldrarna dem nästan uteslutande med insekter. När ungarna blir lite äldre utökas menyn med gräsfrön.

Som burfågel

Den brokiga astrilden passar bäst som voljärfågel. Det bästa är att hålla dem i ensamma par för att hanarna är mycket aggressiva. De kan även ge sig på hannar av andra finkarter.

Källa

  • Sebrafinkar och andra praktfinkar – Crista Koepff – ICA bokförlag – 1985 – ISBN 91-534-0926-4
  • Stora burfågelboken i färg – Uno Plazikowski – AWE GEBERS – Färgserien – 1970 – ISBN 91-20-04548-4
Personliga verktyg