Vladimir Putin
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 8 augusti 1999-
31 december 1999- 7 maj 2008 (president) |
|
| Företrädare: | Viktor Zubkov |
| Födelsedatum: | 7 oktober 1952 |
| Födelseplats: | Mall:Landsdata Sovjetunionen Leningrad, Ryska rådsrepubliken, Sovjetunionen |
| Maka: | Ljudmila Putina |
| Politiskt parti: | Obunden, men står nära Enade Ryssland |
Vladimir Vladimirovitj Putin (ryska Владимир Владимирович Путин), född 7 oktober 1952 i Leningrad i Sovjetunionen (nuvarande Sankt Petersburg i Ryssland), är Rysslands premiärminister sedan 9 maj 2008. Putin var Rysslands president från 31 december 1999 till 7 maj 2008 då han efterträddes av Dimitrij Medvedev. Han är sedan 2008 även partiledare för Enade Ryssland, som har en egen majoritet i Duman, det ryska parlamentet.
Innehåll |
Uppväxt och karriär
Vladimir Putin föddes den 7 oktober 1952 i Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg), och tog juridisk examen från Leningrads universitet år 1975. Enligt en biografi, byggd på intervjuer med Putin år 2000 (se nedan), hade han en relativt enkel uppväxt och levde bland annat under en tid i en trång lägenhet under studietiden. Under sin karriär som KGB-officer 1975-1991 bodde han flera år i dåvarande DDR (Östtyskland). Han blev sedan högste chef för FSB (KGB:s efterföljare), från juli 1998 till augusti 1999.
Premiärminister och första presidentperioden
I augusti 1999 utnämndes Putin till Rysslands premiärminister av dåvarande presidenten Boris Jeltsin. Den 31 december 1999 avgick Jeltsin från presidentposten, och Putin utnämndes till ny tillförordnad president. Han gick sedan segrande ur det riktiga presidentvalet som hölls den 26 mars 2000.
Till skillnad från sin företrädare har Putin visat sig mindre villig att rensa ut Rysslands sovjetiska förflutna från historien. Han har hävdat att vilka brott den forna Kommunistregimen än gjort sig skyldiga till, så utgör det trots allt en viktig del av Rysslands historia och har spelat en stor roll i utformandet av dagens ryska samhälle. Detta har medfört att vissa av de sovjetiska symboler som förbjöds i Ryssland efter 1991 åter har blivit tillåtna, som till exempel flaggan med hammaren och skäran, Röda Arméns flagga och den sovjetiska nationalsången (dock med reviderad text). Under år 2004 beskrev Putin Sovjetunionens kollaps som "en nationell tragedi av enorma proportioner".
Under sin presidentperiod har Putin försökt stärka relationerna till andra medlemmar i OSS (Oberoende staters samvälde), med blandade resultat. De forna öststaterna, med traditionellt starkt ryskt inflytande, har åter blivit en utrikespolitisk prioritet under Putin, sedan utvidgningen av EU och NATO till stora delar av Centraleuropa och Balkan. Medan han tyst accepterat NATO:s utvidgning till de baltiska länderna, så har Putin försökt att öka Rysslands inflytande över Vitryssland och Ukraina. I Ukraina har han inte alltid lyckats.
Putin motsatte sig kriget i Irak under 2003. Sedan kriget avslutats bad USA:s dåvarande president George W. Bush Förenta Nationerna att upphäva sanktionerna mot Irak. Putin stödde upphävandet av sanktionerna under en viss tid, och menade att FN:s vapeninspektörer först skulle få en chans att avsluta sitt arbete i sökandet efter massförstörelsevapen i Irak.
Det Putin-stödjande partiet Förenade Ryssland vann en jordskredsseger i det ryska parlamentsvalet 2003. Utländska observatörer kallade valet "fritt men inte rättvist", [1] och framhöll samtidigt att de ryska medierna, till stor del kontrollerade av staten, uteslutande ställt sig på regeringspartiets sida i valkampanjen.
Kritiker i väst har anklagat Putin för att ha iscensatt rättegångarna mot "oligarker" som Boris Berezovskij, Vladimir Gusinskij och senare Michail Chodorkovskij, för att återta kontrollen över medierna och stora delar av den ryska ekonomin.
Det anses idag finnas två olika fraktioner inom Putins regering. Den ena, silovikerna, är knuten till mer nationalistiska grupperingar inom militären och säkerhetstjänsten. Den andra, kallad "Familjen", är folk knutna till tidigare presidenten Boris Jeltsin och oligarkerna som var mycket framgångsrika under dennes mandatperiod. Dessa två fraktioner hamnar ofta i strid med varandra, som de gjorde i samband med gripandet av den ryske oljemagnaten Michail Chodorkovskij. Putin själv har varit försiktig med att inte ställa sig på någon av fraktionernas sida, eftersom hans stabschef Alexander Volosjin anses tillhöra Familjen. Det har spekulerats i att Volosjin hotade med att avgå efter gripandet av Chodorkovskij. Putin godtog Volosjins avskedsansökan och ersatte honom med Dmitrij Medvedev, styrelseordförande för bensinbolaget Gazprom som är till 38 % direkt ägt av staten.
En annan som anses tillhöra Familjen är förre premiärministern Michail Kasianov. Kasianov uttryckte stor oro över gripandet av Chodorkovskij och fryste sitt aktieinnehav i Yukos. Han trotsade därmed Putins direkta uppmaning att inte blanda sig i affären. Den 24 februari 2004, med mindre än en månad kvar till presidentvalet, avskedadees Kasjanov och hela den ryska regeringen. Som tillförordnad premiärminister utsågs Viktor Christenko, som ersattes av Michail Fradkov den 1 mars. Den 12 september 2007 fick Fradkov sparken och ersattes av Viktor Zubkov.
Andra presidentperioden
Den 14 mars 2004 hölls det ryska presidentvalet och med 71 % av rösterna valdes Putin för en andra mandatperiod. Återigen hade Rysslands nationella TV-station ställt upp ensidigt bakom Putin, men valet i sig var rättvist. Även om det inte finns några begränsningar i den ryska konstitutionen för hur många mandatperioder presidenten får sitta, så får man inte sitta mer än två mandatperioder i rad. Därmed kunde Putin inte ställa upp i valet år 2008 (efter parlamentsvalet 2003 fick han tillräcklig majoritet för att ändra konstitutionen, men visade inga sådana avsikter).
Den 13 september 2004, efter gisslandramat i Beslan och nästan samtidiga terrorattacker i Moskva, tog Putin initiativ för en lagändring som ersätter de lokala guvernörsvalen i de ryska delrepublikerna med ett system där guvernörerna utses av presidenten själv och efter godkännande i en lokaldomstol. Motståndare till denna lagändring, däribland Michail Gorbatjov, Boris Jeltsin och Colin Powell, ser detta som ett steg bort från demokratin och en återgång till den centralstyrda statsapparaten från sovjettiden. Samma dag gick Putin ut och försvarade ett förslag från den Centrala Valkommissionen, som innebär att partier istället för individuella kandidater väljs till det ryska parlamentet (duman). Hälften av de 450 ledamöterna i duman väljs på bas av partiröster, medan resten av ledamöterna väljs individuellt i enmans-valkretsar. Även detta förslag ses som ett försök av presidenten att befästa makten.
Under det ukrainska presidentvalet 2004 besökte Putin Ukraina två gånger före valet för att visa sitt stöd för Ukrainas premiärminister Viktor Janukovitj och gratulerade honom till segern redan innan de officiella valresultaten offentliggjordes (vilka senare avfärdades p.g.a. valfusk). Putins stöd av Janukovitj kritiserades av en del kommentatorer.
Putin har kritiserats av en del västerländska ledare för att vara en autokrat, men hans förhållande till bl.a. USA:s före detta president George W. Bush, Tysklands före detta förbundskansler Gerhard Schröder och Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, sägs ofta vara hjärtligt. Vissa ser hans hårdhänta politik i den ryska utbrytarrepubliken Tjetjenien som en viktig del i kriget mot terrorismen, medan mer kritiska röster skarpt fördömer bristen på mänskliga rättigheter och kortsiktigheten i den militära lösning som sanktionerats av Putin.
Andra premiärministerperioden
Samma dag som Medvedev efterträdde Putin som president nominerade han Putin som premiärminister. Dagen efter, 8 maj 2008, röstade Duman för Putin som premiärminister.[1] Han tillträdde premiärministerposten den 9 maj.
Putin som person
Putin är på många sätt en atypisk rysk ledare för han är förhållandevis ung och en sportentustiast. Han har tränat judo sedan barndomen. Efter en livshotande brand i hans sommarhus i början av 1990-talet blev han kristen och är numera praktiserande medlem av den rysk-ortodoxa kyrkan. Han talar nästintill flytande tyska och hyfsad engelska.
Familj
Putin är gift med Ljudmila Putina sedan 28 juli 1983. Hon kommer från Kaliningrad och har tidigare arbetat som tysklärare. Tillsammans har paret två döttrar: Jekaterina (född 1985) och Marija (född 1986).
Kuriosa
I en film Poetins mama som gjordes 2003 av den nederländska regissören Ineke Smits framförs åsikten att Putins mamma lever och bor i Georgien. Filmen är utformad som en dokumentär där ett filmteam tar sig fram på dammiga grusvägar på den georgiska landsbygden, och man filmar inifrån bilen hur teamet frågar personer efter vägen hur man tar sig till Putins mamma. Några berättar ingående om mamman, och pekar åt det håll hon bor, andra säger sig inte känna till något om saken. När så filmteamet kommer till mamman Vera Putina i byn Metechi får man en lång intervju med kvinnan som då (år 2003) är 77 år. Hon berättar att hon och Putins far inte var gifta, och att sonen togs ifrån henne när han var mycket ung. Hon säger att det var först år 1999 som hon insåg att grannlandet Rysslands då nya president är hennes son som hon trodde att hon aldrig skulle få se igen. Även bybor och släktingar till Vera, och några av hennes barndomskamrater intervjuas och är av samma uppfattning. De uppgifter som framförs i filmen stöds ej av några andra källor, och går helt emot den (om än korthållna) officiella historieskrivningen om Putin som säger att han är född och uppväxt i Sankt Petersburg.
Referenser
Externa länkar
Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Vladimir Putin
- Wikimedia Commons har media som rör Vladimir Putin
- Rysslands presidents officiella hemsida
- Avskrift från en amerikansk tv-debatt i november 2003, som diskuterar om Putin är en demokrat eller diktator
- Unassailable Putin to stay the course
- Н.Геворкян, А.Колесников, Н.Тимакова «От первого лица. Разговоры с Владимиром Путиным
– Gevorkjan, Kolesnikov, Timakova: "I första person. Samtal med Vladimir Putin".
| Företrädare: Sergej Stepasjin |
Rysslands premiärminister 1999–2000 |
Efterträdare: Michail Kasianov |
| Företrädare: Boris Jeltsin |
Rysslands president 1999–2008 |
Efterträdare: Dmitrij Medvedev |
| Företrädare: Viktor Zubkov |
Rysslands premiärminister 2008– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
