Vietnamantilop
Från Rilpedia
| ?Vietnamantilop Status i världen: Akut hotad[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj: | Oxdjur Bovinae |
| Släkte: | Pseudoryx |
| Art: | Vietnamantilop P. nghetinhensis |
|
|
|
| §Pseudoryx nghetinhensis Auktor: Dung, Giao, Chinh, Tuoc, Arctander, MacKinnon, 1993 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Vietnamantilop (Pseudoryx nghetinhensis) är en art i underfamiljen oxdjur som upptäcktes så sent som 1992 av vetenskapsmän från Västvärlden. Djuret lever i Laos och Vietnam.
Innehåll |
Upptäcktshistoria
Arten fick sitt vetenskapliga namn 1993 tillsammans med en zoologisk beskrivning. Upptäckten var en liten sensation då det vid slutet av 1900-talet antogs att alla större däggdjur var kända.
I maj 1992 upptäcktes tre par horn i nationalparken Vu Quang i nordvästra Vietnam. Efteråt letades efter flera horn och vid slutet av 1992 var 20 par kända. De första levande exemplaren fångades och fotograferades 1996 i Laos. Numera är flera iakttagelser dokumenterade men ändå är Vietnamantilopen ett mycket sällsynt djur.
Kännetecken
Vietnamantilop har en kroppslängd av ungefär 180 centimeter, en mankhöjd av cirka 90 centimeter och en vikt omkring 100 kilogram. Pälsens grundfärg är mörkbrun och ovanför varje hov finns en vit fläck. I ansiktet finns vita mönster som varierar mellan individerna. I kroppsbyggnaden liknar den dykarantiloper. De smala och nästan raka hornen är riktade en bit bakåt. Hornens längd går upp till 50 cm.
Habitat
Vietnamantilopen vistas i täta regnrika regnskogar i regioner 300 till 1 800 meter över havet. Den finns ofta nära små vattendrag och föredrar växten Homalomena aromatica som föda som tillhör familjen kallaväxter (Araceae). Ytan på hela utbredningsområdet uppskattas med 8 000 km².
Levnadssätt
Det är nästan ingenting känt om djurets beteende. Troligtvis lever individerna ensamma eller i par. Vietnamantilopen är aktiv på dagen och uppenbarligen mycket skygg. 1996 hittades en död hona som var dräktig. På grund av embryots utveckling antas att födelsen sker i maj eller tidigt i juni. Honans ålder uppskattades till åtta till nio år men dödsorsaken förblev oklar.
Hot och skyddsåtgärder
Tretton exemplar hölls tidigare i fångenskap men alla dog efter några veckor. Den vietnamesiska regeringen inrättade därför ett förbud att fånga dessa djur. IUCN listar arten som akut hotad (critically endangered). Angående populationen finns idag inga godkända uppskattningar men beståndet borde inte vara större än några hundra exemplar.
Systematik och etymologi
I början antogs att Vietnamantilop är en medlem i gruppen getdjur. Vietnamantilopen har samma slags körtel vid ögonen som arter i släktet Capricornis.
Efter undersökningar av djurets DNA räknas arten numera till underfamiljen oxdjur. Djurets position i underfamiljen är fortfarande outredd.
På vietnamesiska heter Vietnamantilopen Saola (eller Sao La) som betyder "sländhorn". Det vetenskapliga namnet Pseudoryx kan översättas med "falsk oryx" och syftar på hornens utseende som liknar horn från arter i släktet Oryx.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press 1999 ISBN 0801857899
- A. Hassanin & E. J. P. Douzery: Evolutionary affinities of the enigmatic saola (Pseudoryx nghetinhensis) in the context of the molecular phylogeny of Bovidae. In: Proceedings of the Royal Society of London, 1999, B 266(1422), S. 893-900.
- M. Hernandez-Fernandez & E. S. Vrba:A complete estimate of the phylogenetic relationships in Ruminantia: a dated species-level supertree of the extant ruminants. Biological Review; 80 (2005), S. 269-302.
- ↑ Pseudoryx nghetinhensis på IUCN:s rödlista, auktor: Timmins et al (2005), version 11 maj 2006.
