Porters femkraftsmodell

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Porters femkraftsmodell, på engelska Porter's five forces (också Porter's five competitive forces), är en modell utvecklad av Michael Porter som beskriver hur attraktiv en viss bransch är att verka i. Vid högt tryck från de fem krafterna pressas lönsamheten enligt teorin. Enligt Porter inverkar följande fem krafter:

  1. Kunders förhandlingsstyrka - är hög när det finns för köparna många val(affärer) att handla(köpa) från och låg när valen (affärerna) är få.
  2. Leverantörers förhandlingsstyrka - finns få eller många potentiella leverantörer av en viktig insatsprodukt eller tjänst? Är det lätt att byta ut en leverantör? Är insatsvaror en stor del av den färdiga produkten? Råder monopol eller oligopol i leverantörsledet?
  3. Finns det potentiella substitut för den erbjudna produkten eller tjänsten? Kan varan lätt bytas ut mot något annat pressas priser och därmed lönsamhet. Exempelvis kan smör ofta ersättas av margarin vilket håller priserna nere för både mjölkbönder och rapsodlare.
  4. Är det lätt att starta upp en konkurrerande verksamhet för en ny aktör? Finns det fördelar av en stor volym är det svårt för en uppstickare. Finns det ett begränsat antal licenser eller en mycket komplicerad teknologi skyddas de befintliga aktörerna som därmed kan hålla högre priser. Patentskydd är ett annat sätt att hålla nya aktörer borta och därmed upprätthålla lönsamhet.
  5. Är det stor konkurrens mellan de befintliga aktörerna? Har exempelvis de befintliga aktörerna investerat mycket kapital i produktionsanläggningar som inte kan användas till annat har de lågt incitament att ge upp och avsluta verksamheten. Växer marknaden lite eller inte alls blir det hårdare kamp om marknadsandelar.


Källor

  • Porter, M.F. (1979) "How competitive forces shape strategy", Harvard Business Review, March/April 1979.
  • Porter, M.F. (1980) Competitive Strategy, The Free Press, New York, 1980.
Personliga verktyg