Från Rilpedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Thomas Polus. (Diskutera)

Tomas Polus, född i Reval 1634 och död 1708, var en svensk statsman.

Föräldrar var professorn vid gymnasiet i Reval Timoteus Polus och Elisabet von Werendes.

Vid faderns tidiga frånfälle upptogs gossen såsom fosterson av faderns vän, domprosten Holstenius i Västerås, och sattes av honom i därvarande skola. Sedan han fullbordat sina studier i Sverige och gjort den sedvanliga utländska resan, anställdes han först 1665 såsom sekreterare hos hertig Adolf Johan, men utnämndes redan samma år till referendarie och registrator i kungliga kansliet. År 1666 fick han såsom legationssekreterare åtfölja svenska ambassaden till England och bevista fredskongressen i Breda, varefter han 1671 anställdes såsom hovråd hos änkedrottning Hedvig Eleonora och adlades 1673 med bibehållande af sitt ofrälse namn. Ehuru han mycket användes av Carl XI och åtnjöt konungens fulla förtroende, stannade han på denna underordnade plats i mer än tjugo år, till 1693, då han befordrades till kansliråd och utnämndes till statssekreterare för utrikes expeditionen. Året därefter antogs han till kronprinsen Carls lärare och stod honom sedermera mycket nära, upphöjdes efter hans uppstigande på tronen på samma gång som Piper till kungligt råd och statsråd 1697 och blev jämte denne friherre och greve 1698. Liksom under de sista åren av Carl XI:s regeringstid, fortfor han i början af Carl XII:s styrelse att med Bengt Oxenstierna vårda de utländska ärendena, ehuru Piper även på dessa liksom på alla andra förvaltningsgrenar utövade ett allt större inflytande. Från krigsskådeplatsen hemskickades han, såsom gammal och sjuklig, snart nog och tillbragte några få år i lugn, innan han dog i Stockholm.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).