Från Rilpedia

Peng Zhen 彭真
Född	12 oktober 1902 Quwo, Shanxi
Död	26 april 1997 Peking

Peng Zhen var en kinesisk kommunistisk politiker. Han var borgmästare i Peking och senare ordförande i Nationella folkkongressen. Han var den förste medlemmen av politbyrån, som förödmjukades offentligt när kulturrevolutionen bröt ut i Folkrepubliken Kina 1966.

Peng blev medlem i Kinas kommunistiska parti under 1923 som en av grundarna av partiet i provinsen Shanxi. Han greps 1929, men fortsatte sitt politiska arbete i all hemlighet medan han fängslades. När han frigavs i 1935 började han att organisera en motståndsrörelse mot de invaderande japanska styrkorna. Han steg i leden partiet och fick en stor del av äran för den fredliga erövringen av Peking under det kinesiska inbördeskriget.

Peng länge var medlem i centralkommittéer och sekretariatet för den centrala kommittén för kinesiska kommunistpartiet. Han blev borgmästare i Peking 1951.

Peng kom i onåd hos Mao Zedong i april 1966 på grund av att han inte höll med om Maos uppfattning att litteraturen skulle tjäna partiet. Han överlevde kulturrevolutionen, och återinsattes under Deng Xiaoping. Han blev ordförande i partiets Politisk-rättsliga kommission 1980. Som ordförande i den sjätte nationella folkkongressens ständiga utskott (1983) arbetade han för att stärka folkkongressens inflytande.

Peng drog sig tillbaka från sina ledande politiska uppdrag 1988. Han anses vara en av de kinesiska kommunistpartiets "åtta odödliga".

Företrädare: Nie Rongzhen

Borgmästare i Peking 1951-1966

Efterträdare: Wu De

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från bokmålsnorska Wikipedia