Från Rilpedia

Peder Sjögren född Gösta Sjögren 1905 i Braås, Småland, död 1966, var en svensk författare.

Sjögren var medarbetare i Dagens Nyheter 1930-1943. 1929-1939 vistades han utomlands, främst i Spanien.

Han debuterade 1937 med reportagesamlingen Bar barbar, från det spanska inbördeskriget, där han en kortare period deltog på regeringssidan. Som romanförfattare debuterade han 1944 med romanen Svarta palmkronor och fick direkt ett stort genombrott. Romanen utspelar sig i en hamnstad vid spanska Medelhavskusten där den beskriver en samling kvarlämnade skandinaviska sjömän. Den har efter debuten utkommit i fem upplagor och även filmatiserats 1968.

År 1945, utkom hans andra roman Kärlekens bröd, filmatiserad 1953. Det är ett passionsdrama med finska vinterkriget som fond. Även den blev en kritikersuccé, sålde bra och befäste Peder Sjögrens position som en av Sveriges mest populära författare bland dem som debuterade på 1940-talet.

Hans nästa roman Jag vill gå ned till Thimnath (1947) nådde dock inte samma framgångar. Denna berättartekniskt mycket komplicerade roman kräver en uppmärksam och läsvan läsare för att helt förstås. Kritikerna var positiva men läsarna svek och den sålde betydligt sämre än Peder Sjögrens två tidigare romaner. Detta visade sig vara en trend som höll i sig. Peder Sjögrens författarskap blev mer och mer en angelägenhet för kritikerkåren, men bland läsarna föll han i glömska.

Hans efterföljande romaner är alla mycket mörka berättelser som har formen av berättartekniska experiment. Han har sedan dess ansetts som en svår och udda författare som har varit väldigt svår att sätta in i gruppbildningar och traditioner, en särling som inte riktigt passar in någonstans.

Peder Sjögrens romaner bygger mycket på självbiografiskt stoff. Hans upplevelser som frivillig i både spanska inbördeskriget och finska vinterkriget ligger till grund för flera av hans romaner. I hela hans författarskap kan en exstentialistisk färgad grundsyn på livet anas och romanerna innehåller ofta moraliska diskussioner i en cynisk och pessimistisk ton. I bok efter bok beskriver han en djup misstro mot rationalister och moralister. Han beskriver hur den officiella kyrkan och samhällets institutioner har förvandlat moral till falsk moralism och han hyllar oförnuftet, drömmen och fantasin.

Romanerna är oftast väldigt mörka och döden är ett centralt tema i hans författarskap.

Han skrev även korta radiopjäser som till exempel Möte i park.

1966 tog Peder Sjögren sitt eget liv.

Bibliografi

• Bar barbar, 1937 (reportageserie).
• Svarta palmkronor, 1944.
• Kärlekens bröd, 1945.
• Jag vill gå ned till Timnath, 1947.
• Mannen som försökte smita, 1949.
• Damen, 1951.
• Bikten, 1954 (novellsamling).
• Ta ner stjärnorna, 1957.
• Till minne, 1959.
• Nobelfest, 1962.
• Elis, 1964.

Priser och utmärkelser

• Tidningen VI:s litteraturpris 1948
• Sixten Heymans pris 1956
• Svenska Dagbladets litteraturpris 1964
• De Nios stora pris 1964

Externa länkar

• Peder Sjögren i Libris