Paradigm
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Paradigm (olika betydelser).
Paradigm är en populär term myntad av fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Samuel Kuhn för att beteckna en förebild, ett idealexempel eller mönster inom vetenskapen. Enligt Kuhn avgör ett paradigm bland annat:
- Vilka frågor som skall ställas och inte ställas
- Vilka svar som är relevanta (vilka resultat som kan förväntas)
- Hur experiment skall utföras
Begreppet används mångtydigt, även av Kuhn själv. Margaret Masterman menade sig vid en analys av Kuhns verk De vetenskapliga revolutionernas struktur 1962 ha kunnat fastställa inte mindre än 21 olika betydelser i vilka Kuhn använt ordet paradigm. Dock fastställde Kuhn senare, i artikeln Second thoughts on paradigms i skriften Essential tension (1977), två grundbetydelser av paradigm - den smala betydelsen och den breda betydelsen. Enligt den smala betydelsen är ett paradigm de gemensamma övningar som studenter måste genomgå i sin utbildning för att till exempel bli doktor i ett ämne. Enligt den breda betydelsen är ett paradigm den kunskap som forskarna i en forskningsdisciplin räknar som fakta. Kuhn menade att det är den smala betydelsen som är den vikigaste. Men ordet paradigm betecknar idag oftast den breda betydelsen.
När det inom ett paradigm har uppstått en kritisk massa anomalier kan en vetenskaplig revolution ske, ett paradigmskifte. I paradigmskiftet finns det en irrationalitet. Paradigm är ojämförbara, inkommensurabla, varför ett paradigm inte kan sägas vara sannare än ett annat då dessa måste bedömas utifrån en position i ett paradigm. Ett tacksamt exempel är hur Newtons klassiska mekanik ersätts med Einsteins relativitetsteori.
Förvetenskapen karaktäriseras av att det inte finns något paradigm.
Exempel på paradigm i Kuhns mening
- Flogistonkemin enligt Georg Ernst Stahl, vilken gjorde anspråk på att förklara varför metaller är så lika varandra
- Syrekemin enligt Antoine Laurent de Lavoisier, vilken inte gjorde anspråk på att förklara likheter mellan olika metaller
- Aristoteles lära om fallande föremål
- Galileos lära om pendelrörelser
- Newtons lära om massa och rörelser
- Einsteins lära om massa, energi och rörelser
- Ptolemaios geocentriska astronomi
- Kopernikus heliocentriska astronomi
Se även
Källor
- Kuhn, Thomas S.: De vetenskapliga revolutionernas struktur
- Masterman, Margaret: The nature of a paradigm publicerad i Lakatos, Imre (redaktör), Musgrave, Alan (redaktör): Criticism and the Growth of Knowledge, London, 1965.
