Från Rilpedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

?Kaktusvråk Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Rovfåglar Falconiformes
Familj:	Hökartade rovfåglar Accipitridae
Släkte:	Parabuteo Ridgway, 1874
Art:	Kaktusvråk P. unicinctus
Vetenskapligt namn
§Parabuteo unicinctus Auktor: Temminck, 1824
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Kaktusvråk (Parabuteo unicinctus) är en rovfågel i familjen hökartade rovfåglar och den enda arten i släktet Parabuteo. Kaktusvråken kallas också för Harrisvråk. Den kommer från södra USA och har blivit populär bland falkenerare runt om i världen.

Med kastanjebruna skuldror och lår och svartfärgad stjärtspets, är kaktusvråken tjusig och lätt att känna igen. Den föredrar torr, främst öppen mark, och grässlätter med utspridda träd, ofta nära vatten och kärr. Den jagar genom att glidflyga lågt över marken, när dess stjärt är mest tydlig, ger den ett ganska stort intryck av en mörk kärrhök. Kaktusvråken är en av de medelstora rovfåglarna. Den är också en av dom mest egendomliga rovfåglarna, på grund av dess unika beteendemönster.

Kaktusvråkar jagar ofta sittandes på stora kaktusar eller höga klippor i olika grupper (familjer), snarlikt vargar. Varje grupp består av ett par, med en dominant hona (honorna är större än hanarna) och flera hjälpredor. Där kan de spana ut över marken efter byten. När någon av dem får syn på ett byte glider de snabbt iväg över marken med ögonen fokuserade på bytet. En av vråkarna skrämmer fram bytet medan en annan böjer in vingarna och sträcker ut benen och klorna och dyker snabbt ner över bytet och låser klorna runt det så att det kvävs. Sedan flyger vråken och sätter sig på en plats utom räckhåll för andra fåglar och djur som kan tänkas sno bytet. Även från sina egna ibland fast de samarbetar med att jaga.

Kaktusvråken jagar smådjur som kaniner, råttor och sorkar men även större fåglar som pärlhöns. Men huvudfödan är ormar och ödlor.

Honan lägger oftast en eller två ägg, som kläcks i ett bo högt uppe i ett träd eller på en klippa. Oftast överlever bara en unge om honan lägger två ägg, eftersom den största och starkaste ungen oftast dödar den andra svagare och mindre ungen, för att själv ha störst chans att överleva. Vid 17 dagars ålder är ungen redo att träna sin flygförmåga. Vid 40 dagars ålder lämnar ungen boet, men mamman fortsätter att mata ungen i ytterligare 2 månader tills den kan jaga själv.

Noter

1. ↑ BirdLife International 2004. Parabuteo unicinctus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-18.