Från Rilpedia

Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

Mustang
North American P-51 Mustang
Beskrivning
Typ	Jaktplan, Spaningsplan, dykbombare
Besättning	1
Första flygning	26 oktober, 1940
I aktiv tjänst	april 1941
Tillverkare	North American Aviation
Data
Längd	9,8 m
Spännvidd	11,3 m
Höjd	4,17 m
Vingyta	21,8 m²
Sidoförhållande	5,83
Tomvikt	3 465 kg
Max startvikt	5 490 kg
Motor	1 × Rolls-Royce (Packard) Merlin V-1650-7
Motoreffekt	1 490hk
Propeller	3,4 meters fyrbladig Hamilton Standard
Prestanda
Max hastighet	703 km/h
Räckvidd med max bränsle	2 755 km med fälltankar
Transporträckvidd	3 050 km
Max flyghöjd	12 771 m
Stigförmåga	1 060 m/min
Motoreffekt/viktförhållande	300 W/kg
Vingbelastning	192 kg/m²
Beväpning
Kanoner / kulsprutor	P-51D: 6 × .50 (12,7mm) ksp; 400 skott för två inner ksp; 270 skott per ytter ksp
Bomber	2 fästen för upp till 907 kg
Raketer	10 × 5" (127mm)
Övrigt	tillverkades i 15 684 exemplar

North American P-51 Mustang var ett amerikanskt jaktplan som tillverkades av North American under andra världskriget.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Utveckling 3 Allison-generationen 3.1 Mustang I/P-51/P-51A 3.2 A-36 Apache/Invader 4 Merlin-generationen 4.1 P-51B och P-51C 4.2 P-51D och P-51K 5 Användning i Sverige 6 Källor

Bakgrund

Kort efter andra världskrigets utbrott 1939 etablerade Storbritannien en inköpskommitté i USA under ledning av Henry Self. Ett av kommitténs många uppdrag var att ordna med inköp av amerikanska jaktplan för RAF. Ingen av de amerikanska tillverkarnas flygplansmodeller uppfyllde de brittiska kraven, Curtiss Tomahawk var det enda som kom nära att klara kraven. Då fabriken Curtiss hade nått sitt produktionstak så var möjligheten att köpa stora mängder därifrån begränsad. North American Aviation levererade redan skolflygplan till RAF och fick nu frågan om det kunde tillverka Curtiss Tomahawk på licens från Curtiss, VD:n James H. Kindelberger svarade att man kunde ta fram ett nytt och bättre plan på samma tid som det skulle ta att sätta upp licensproduktionen. I mars 1940 beställde Ministry of Aircraft Production (MAP) 320 plan. Den 26 juni 1940 lade MAP en order hos Packard att tillverka Rolls-Royce Merlin motorer på licens.

Utveckling

Som en följd av den brittiska beställningen startade projekt NA-73X i mars 1940. Utvecklingen präglades, på grund av brådskan, inte av något större nyskapande. Istället följde man samtida konstruktionsprinciper; endast på två områden använde man nya och oprövade tekniker. Den första var användningen av NACAs nya laminärflödes vingprofiler som man hoppades skulle ge betydlig lägre luftmotstånd i höga farter. Den andra var en ny typ av kylare där man lät den uppvärmda luften från kylaren bilda en jetstråle som gav ett mindre dragkraft tillskott.

Prototypen NA-73X var färdig efter endast 117 dagar och gjorde sin första flygning 26 oktober 1940, endast 178 dagar efter beställning.

Allison-generationen

Mustang I/P-51/P-51A

Det vissade sig snabbt att planets prestanda var utmärkt upp till 4 600 meters höjd men snabbt avtog på högre höjder. Detta berode i huvudsak på den enkla kompressorn på Allison V-1710 motorn. Allison hade koncentrerat sig på turbotekniken som ett medel för att bygga bra höghöjdsmotorer, vilket fungerade bra i stora bombplan och P-38an. Men det fanns inte något utrymme för en så stor turbo i Mustangen utan den fick hålla till godo med en kompressormatad motor med en kompressor som bara hade en fast inställning avpassad för låghöjd.

Av den första beställningen på 320 NA-73 jaktplan som kom att döpas till Mustang I av britterna, leverades två till US Army Air Corps för utvärdering där de fick beteckningen XP-51. I september 1940 beställdes 150 plan under Lend-leaseprogrammet som fick den amerikanska beteckningen P-51 och kallades Mustang IA av britterna. Den stora skillnaden mot föregående modeller var beväpningen med fyra 20 mm Hispano Mk. II automatkanoner.

Den 10 maj 1942 gjorde Mustangen sin debut i strid. Den 23 juni 1942 lade US Army Air Forces en beställning på 1 200 stycken P-51A vilken skulle bli den först jaktplansversionen av Mustangen för amerikanskt bruk, ordern reducerades senare till 310 stycken.

A-36 Apache/Invader

Under början av kriget började US Army Air Corps att intressera sig för markattackplan och beställde en version med bombfästen och dykbromsar som fick beteckningen A-36 Apache.

Merlin-generationen

P-51B och P-51C

Efter utvärdering hos RAF under april 1942 fann man att Mustangens prestanda på höghöjd var undermålig, men på grund av den utmärkta prestandan på låghöjd bjöd man in Rolls-Royce att försöka förbättra prestanda på höghöjd. Ingenjörerna på Rolls-Royce modifierade fem stycken Mustang I genom att förse dem med nya motorfästen, en Merlin 61 motor med en tvåstegs kompressor med två varvtal och en Rotol propeller från Spitfire Mk. IX. Dessa modifierade plan fick beteckningen Mustang X och visade sig ha häpnadsväckande bra prestanda på höghöjd. Två av planen lämnades över till US Army Air Forces för utvärdering.

Efter det goda erfarenheterna började man ta fram seriemässiga prototyper med den nya motorn, XP-51B. Dessa prototyper fick förstärkt flygkropp och nya motorfästen för att klara den tyngre Merlin motorn, 770 kg jämfört med Allison motorns 606 kg. Vidare konstruerades en ny kylare, intercooler och oljekylare. Den nya motorn drev en 3,4 meters fyrbladig Hamilton Standard propeller. Beväpningen kommat bli samma som för P-51A fyra stycken .50 Cal Browning M2/AN. XP-51B påbörjde provflygningarna i december 1942. Under början av 1943 startade tillverkningen av P-51B i fabriken i Inglewood, Kalifornien och av P-51C i en ny fabrik i Dallas, Texas under sommaren 1943. För att ytterligare utöka räckvidden började man förse planen med en 300 liters tank bakom pilotens säte. Denna tank försköt planets tyngdpunkt farligt mycket bakåt, vid full tank var stabilitetsmarginalen så liten att endast måtliga manövrar kunde tillåtas tills tanken var nästan tom.

De första leveranserna av P-51B och P-51C skedde under augusti till oktober 1943 jaktförband tillhörande Eighth Air Force och Ninth Air Force baserade i England och till Twelfth Air Force och Fifteenth Air Force i Italien.

P-51D och P-51K

En av de få nackdelarna med P-51B och P-51C var den begränsade sikten bakåt, vilket är en stor nackdel vid strid mot andra jaktplan. Detta var ett typiskt problem för många jaktplan konstruerade under samma tid.

Användning i Sverige

Sverige köpte efter andra världskriget begagnade Mustanger från de allierade, här kallades de J 26. De första kom till Bromma flygplats i Stockholm den 10 april 1945. Några av de unga amerikanska piloterna kunde inte motstå frestelsen, utan flög under Västerbron^{[källa behövs]}. Tanken var ursprungligen att basera Mustangerna på F 10, då fortfarande lokaliserat till Bulltofta, men att använda amerikansktillverkade jaktplan för att avvisa amerikanska och brittiska plan ansågs inte passande. Mustangerna hamnade istället på F 16 Uppsala.

Mustangen flögs även under Koreakriget. Det var den sista användningen av Mustangen. Men även där sköt den ner ett antal plan.

I dag finns det närmare 300 Mustanger bevarade, varav en bra bit över 100 betraktas vara flygvärdiga.

Källor

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

• Wikimedia Commons har media som rör North American P-51 Mustang
  Bilder & media