Från Rilpedia

Owe Ohlsson, född 19 augusti 1938 i Hälsö, före detta fotbollsspelare i bland annat IFK Göteborg och AIK. Han spelade på många positioner - i IFK Göteborg spelade han som forward, men omskolades i AIK till back. Han har även spelat målvakt en gång, detta mot Hammarby IF och han höll nollan.

Biografi

Owe Ohlsson fick en kanonstart på sin fotbollskarriär: Som fjortonåring hade han redan avancerat till Hälsö BK:s A-lag och ett par år senare, när han skulle till yrkesskola i Göteborg, så fick han IFK Göteborg som klubbadress. 1956 debuterade han i Allsvenskan med IFK Göteborg och inom ett år hade han redan vunnit ett allsvenskt guld och gjort B- och U-landskamper. I maj 1958, en månad för VM-premiären, blev han för första gången uttagen till A-landslaget i en match mot Schweiz i Helsingborg. Ohlsson imponerade och blev uttagen till VM-truppen. Väl i VM fick han inte spela något. Han spelade nio år i IFK Göteborg, spelade 165 matcher och gjorde 101 mål - vilket gör så att han kvalificerar sig som den femte bästa målskytten genom tiderna för IFK Göteborg.

Hösten 1964 ville AIK värva Ohlsson från göteborgslaget, något han själv inte var intresserad av. Men hans fru lyckades övertala honom och Ohlsson åkte dit lite halvt mot sin vilja och kunde nog inte föreställa sig att han skulle stanna i AIK i hela sju år - och än mindre att han skulle bo i Stockholm därefter fram till idag. Han spelade samtliga 154 allsvenska matcher mellan perioden 1965 och 1971. Många menar att det var Owes förtjänst att AIK inte åkte ner under de år AIK låg risigt till 1968-1971.

Ohlsson omskolades 1967 till back, vilket mest skedde av en slump - AIK skulle spela en träningsmatch i Thorstens Cup i Stora Mossen, men då fick en ordinarie innerback förhinder och AIK slängde in Ohlsson på den positionen. Från den dagen var det bara ett fåtal tillfällen då han inte spelade som back. Men han bytte dock positioner - som till exempel i en match mot Hammarby IF. Den ordinarie målvakten Leif Hult blev skadad efter 23 minuter och Ohlsson fick ställa sig i mål. Han var dock inte oerfaren - han hade stått i mål lite på skoj på träningarna ibland. Han höll nollan och AIK vann matchen med 2-0 - vilket gör att han är en av de få målvakter i AIK som aldrig släppt in ett mål i en allsvensk match.

Under våren 1967 hade AIK länge varit i allsvensk ledning, men man slutade femma och de följande åren, 1968-1970 blev en prövning för AIK och dess spelare. Både 1968 och 1969 hade AIK klarat sig med ett nödrop och 1970 var det endast aningen bättre. Men AIK klarade sig ur krisen och det var mycket tack vare Owe Ohlsson. 1971 kom dock bröderna Leback vilket var starten på många fina år för AIK.

Dessa fina år fick AIK dock klara sig utan Ohlsson, då AIK-tränaren Jens Lindblom krävde att alla spelare skulle träna fyra gånger i veckan plus match. Detta var för mycket för Ohlsson, som hade ett krävande arbete och han slutade i AIK och började istället som en spelande tränare i IFK Stockholm. Men han lämnade detta jobb efter ett par år och gick till AIK igen för att träna juniorerna.

I slutet av 1980-talet blev AIK styrelseledamot i AIK:s fotbollsstyrelse. Han blev mycket snabbt vice ordförande och då den dåvarande ordföranden Sven-Erik Håkansson avgick så tog Ohlsson chansen direkt och fann sig själv som ordförande i styrelsen. Ohlsson satsade för fullt på sitt uppdrag och lyckades bland annat värva Vadim Jevtusjenko till AIK. Han var även deltagande i värvningarna av tränarna Tommy Söderberg och Tomas Lyth.

Klubbar

Som spelare:

• Hälsö BK (1948-1954)
• IFK Göteborg (1954-1964)
• AIK (1964-1971)
• IFK Stockholm (1972-1974, spelande tränare)

Som tränare:

• IFK Stockholm (1972-1974, spelande tränare)
• AIK:s juniorlag (1975-1976)

Övrigt:

• AIK - Ordförande (1989)

Meriter

• SM-guld (1): 1957/1958 med IFK Göteborg
• Som allsvenskt målvakt har han aldrig släppt in ett mål.
• Femte bästa målskytt för IFK Göteborg genom tiderna.