Kausalitet
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
Kausalitet, eller orsakssamband, innebär en form av nödvändighet i relationen mellan empiriska fenomen (ting eller händelser). Om relationen råder mellan två fenomen, kallas den ena orsak och den andra verkan. Relationens nödvändighet uttrycks i vetenskapliga lagar, ytterst de allt övergripande naturlagarna.
Vanliga antaganden i modern naturvetenskap är dels att verkan inte kan föregå orsaken, dels att allting har (minst) en orsak. Detta är dock inte helt sant, eftersom modern fysik är öppen för möjligheten att en effekt kan ligga före orsaken i tiden, och att materia eventuellt kan färdas bakåt i tiden, men än så länge ligger de teorierna närmast på en teoretisk nivå. I antik filosofi (Aristoteles) finns emellertid också idén om teleologiska orsaker, vilket motsvarar vad vi närmast skulle beskriva som syfte eller ändamål. I modern fysik finns idén att enskilda händelser på mikroplanet (exempelvis en atomkärnas till synes spontana sönderfall) är slumpmässiga, det vill säga inte låter sig förklaras som nödvändiga med hänvisning till någon lag; det är därför principiellt omöjligt att påvisa någon orsak till dem. Frågan om man ändå meningsfullt kan föreställa sig någon orsak till dem är en av den moderna fysikens metafysiska tvistefrågor (debatten Einstein-Bohr). Denna tvistefråga anses ha avslutats genom att man experimentellt kunnat verifiera EPR-paradoxen. Under alla förhållanden kommer naturens lagbundenhet även på mikronivån till uttryck som lagbundna statistiska sannolikheter, vilka på makronivån ger sig tillkänna som omutliga orsaks-verkans-relationer av klassisk typ.
Enligt Kant är kausaliteten ett uttryck för hur det mänskliga förståndet är konstruerat, en så kallad förståndskategori, som föreligger före varje faktisk observation (a priori). Teorin kan bland annat förstås som ett sätt att besvara frågan varför allting har en orsak.
Orsaker och skäl
Att ange orsaken till något är ett av flera sätt att svara på frågan ”varför?” Man kan till exempel svara: ”Orsaken till X är (att) Y”. Att, som ovan, säga att Kants teori kan förstås som ett sätt att besvara frågan varför allting har en orsak, är dock inte att ange orsaken till att allting har en orsak. Teorin anger snarare orsaken till att vi människor alltid tänker i orsaks-verkan-samband, nämligen vår naturgivna förståndsförmåga.
Så stark är vår naturliga önskan att besvara varför-frågor att vi också söker svar på frågor om vårt eget tänkande och handlande enligt ett schema som liknar orsaks-verkan-schemat. Våra svar anger då ofta något annat än vad som uppenbart är orsaker, eftersom de inte låter sig hänföras till någon vetenskaplig lag. På frågan ”Varför röstar du på X-partiet?” är det rimligt att svara ”Därför att jag gillar deras partiprogram”. Eftersom varken mitt gillande av ett visst program, eller förhållandet mellan mitt gillande och mina handlingar, följer någon allmän lag, är det olämpligt att anföra mitt gillande (eller partiprogrammet) som orsak till mitt röstande. Man talar i sådana situationer hellre om ”skäl”.
Att begreppet "orsak" i normalt språkbruk bör skiljas från begreppet "skäl" utesluter dock inte att skäl, vid en närmare analys, också skulle kunna betraktas som orsaker, givet en viss typ av teori för förhållandet mellan materiella och pyskiska fenomen (”kropp och själ”). Den som menar att psykiska fenomen uteslutande återspeglar materiella händelser, det vill säga är "epifenomen" på materien, skulle kunna betrakta de psykologiska begreppen som ett slags namn på korresponderande materiella fenomen. Så betraktade kan naturligtvis skälen vara orsaker, inte i sin egenskap av namn men väl i kraft av det materiella som de benämner. För den som är ontologisk dualist, torde det också vara rimligt att tänka sig den möjliga förekomsten av sådana lagbundenheter mellan psykiska fenomen som skulle kunna motivera att skäl uppfattas som intrapsykiska orsaker. Kanske kan man också använda termen skäl för att syfta på en annan typ av objektivt berättigande, nämligen i logiska och matematiska resonemang. Exempelvis: "Skälet till att premissen p är sann, om icke-p leder till en absurditet, är att lagen om det uteslutna tredje gäller".
Matematiskt användningsområde
Inom signalbehandling innebär kausalitet att ett systems utdata endast beror av då- och nutida indata, och att impulssvaret (om ett sådant finns) måste vara noll för alla t < 0 eller n < 0. Enkelt uttryckt innebär det att händelseförloppet (utsignalen) aldrig kan påverkas av något (en förändring i insignalen) som ännu inte inträffat.
