Ondskans problem

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Merge arrows
 Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Teodicéproblemet. (Diskutera)

Ondskans problem eller Epikuros paradox avser frågan varför en allsmäktig, allvetande och allgod Gud tillåter ondskan som finns i världen. Om man utgår från vad Gudsbegreppet bör innebära och frågar sig vilka egenskaper som krävs för att något skall vara ett värdigt objekt att dyrka är ett naturligt svar att Gud måste vara något/någon, som såsom ett minikrav är väldigt mäktig med vidsträckta kunskaper och som är moraliskt god.

Men om en sådan Gud existerar är det förvånande varför det onda existerar i världen. Många av de onda ting som finns i världen är sådana att de kan elimineras eller förhindras av någon med begränsad makt. Eftersom människor är medvetna om att detta onda finns så skulle en Gud som åtminstone har så stor kunskap som människor vara medveten om det onda i världen. Slutligen gäller att till och med en måttligt god människa med tillräcklig makt eliminera detta onda. Ondskan i världen är inte begränsad till mänsklig ondska utan innefattar även det onda i naturen såsom naturkatastrofer och det lidande som rovdjur förorsaker sina offer.

Innehåll

Logisk slutsats

Frågan är alltså varför det onda existerar om det finns en Gud som är allsmäktig, allvetande och allgod. Ett mer formellt sätt att formulera ondskans problem är:

  1. Om Gud existerar så är Gud allsmäktig, allvetande och allgod.
  2. Om Gud är allsmäktig så har Gud makt att eliminera allt ont.
  3. Om Gud är allvetande så måste Gud veta att ondska existerar.
  4. Om Gud är god så vill Gud eliminera det onda.
  5. Ondska existerar.
  6. Alltså existerar inte Gud.

Kritik

Ondskans problem kan dock inte analyseras utan tanke på människans fria vilja. Gud skapade människan till sin avbild. Med avbild avses inte antal armar och ben, utan i betydelsen kan tolkas att människorna - som överlägsna djuren - är lik gud genom att människan har en egen ande, egna känslor, och en egen vilja. Det står människan fritt att välja det goda eller det onda. Men inget hinder existerar för en god Gud att skapa människan så att hon väljer det goda av fri vilja, så problematiken kvarstår[1]. Detta motsägs dock av att en fri vilja implicerar möjligheten att även välja det onda. Om Gud hade skapat människan med möjligheten att endast välja det goda, kan man därav inte tala om någon fri vilja. Men om Gud skapat människan god, så väljer människan det goda av fri vilja. Den fria viljan innebär inget tvång att välja det onda, ej heller det goda medan däremot godhet innebär att man av fri vilja väljer det goda trots att man genom den fria viljan har möjlighet att välja det onda. Dock bör det betonas att om individen endast har möjlighet att välja det goda, kan det inte vara tal om en fri vilja. Men tanken om en fri vilja betyder att individen har möjlighet att välja det goda eller det onda, icke endast det goda. Men det är logiskt möjligt att tänka sig att människan kan ha en egenskap sådan att det är möjligt att ibland välja att göra det onda men faktiskt väljer att göra det goda. Den fria viljan bevaras men det onda skulle inte existera[2].

Den fria viljan kan inte förklara det onda som naturkatastrofer och dylikt orsakar. Och varav skulle fri vilja i bemärkelsen valmöjligheter vara något gott?

Ondskan som väl finns är utav många ansedd som onödigt diger. Resonemanget ondska finns för att man skall uppskatta gott kräver ej att ondska existerar i mer än minimal behövd form. Enligt tankesättet så måste en balansgång vandras emellan å ena sidan försöket att skapa den största åtskillnaden mellan positiva och negativa upplevelser (det är endast åtskillnaden som är väsentlig för lyckans värdesättande) och å den andra sidan att den djupa olycka som Gud i sin strävan för att skapa distans emellan lycka och det motsatta inte övergår till att sätta traumatiska spår som man för lida av senare, alltså spår som man inte blir av med och som på så sätt ej gagnar ens lycka.

Ondskans problem under antiken

Epikuros är känd som den första att ta upp detta problem, därför kallas problemet ofta för Epikuros paradox, eller Epikuros gåta, även om argumentet egentligen inte är en paradox eller en gåta, utan snarare ett indirekt bevis på premisserna. Epikuros drog slutsatsen att ondskans existerande är inkompatibelt med existerandet av gudar.


” Antingen så vill Gud utplåna ondska, men kan inte; eller så kan han, men vill inte. ... Om han vill, men inte kan, är han maktlös. Om han kan, men inte vill, är han ondskefull. ... Om, som de säger, Gud kan utplåna ondska, och Gud verkligen vill det, varför finns det ondska i världen? ”

(Epikuros, citerad i 2000 Years of Disbelief)

Epikuros drog alltså slutsatsen att ondskans existens är inkompatibel med gudars existens. Här är det antagandet att gudar existerar som skapar problemet[3][4]. Epikuros paradox och Teodicéproblemet har alltså det gemensamt att de inte finns om det inte finns några gudar, vilket anses vara ett argument mot att gudar skulle existera.

Ondskans problem inom kristendomen

Huvudartikel: Teodiceproblemet

Bibeln innehåller ingen allmänt accepterad förklaring till ondskans problem[5]. En vanlig teologisk förklaring är emellertid att Gud av respekt för människans fria vilja inte kan tvinga henne att göra goda gärningar. Det talas inom kristendomen om en ond högre makt, djävulen, som frestar människor att göra onda handlingar. Kyrkliga ledare som Augustinus och Luther har talat om arvssynden; att människans oförmåga att göra goda gärningar är nedärvd sedan Adam och Evas syndafall, och att sjukdom, död och lidande kom in i världen efter den händelsen. Inom flera frikyrkor betonar man helgelseläran; att först när en människa blir troende, ångrar sin synd och har ett ödjmukt och öppet sinne, en vilja att låta Gud förändra sig, kan Gud påbörja en process så att hennes hennes tankar och sinnelag förvandlas. På så sätt kan hon göra goda gärningar, inte till följd av egna prestationer utan som en gåva av nåd.

Ondskans problem inom judendomen

I Gamla Testamentet finns det många exempel på att det är Gud själv som utför handlingar som för en person med moderna humanistiska och liberala värderingar uppfattas som onda. Exempelvis dränker han större delen av mänskligheten i Syndafloden, för att han hatar deras synd. I Domarboken (20 kap) uppmanar Gud elva av Israels stammar att begå folkmord mot den tolfte.

Ondskans problem inom buddhismen

Inom buddhismen betraktas ondskans problem allmänt såsom en grund för att inte tro på en god skapargud, se Problem of evil.

Ondskans problem inom hinduismen

Inom hinduismen formuleras ondskans problem något annorlunda, nämligen som orättvisans problem. Problemet kan formuleras på följande sätt: Gud är allsmäktig, allvetande och rättvis. Men orättvisan består i världen. Hur är det möjligt?

Källor

  • Tooley, Michael, "The Problem of Evil," The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Winter 2004 Edition), Edward N. Zalta (ed.).
  • Problem of evil i den engelskspråkiga Wikipedia

Se även

Källhänvisningar

  1. ↑ J L Mackie i M Martin and R Monnier The impossibility of God, sid 73ff ISBN 1-59102-120-0
  2. ↑ A M Weisberger i The Cambridge Companion to Atheism, sid 178 ISBN 0-521-60367-6
  3. ↑ http://www.economicexpert.com/a/Epicurean:paradox.htm
  4. ↑ Pojman L P The Quest for Truth, 2002 sid 85
  5. ↑ Bart D. Ehrman God's Problem. How the Bible Fials to Answer Our Most Important Question - Why We Suffer, HarperOne 2008
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Ondskans_problem"
Personliga verktyg