Från Rilpedia

Olof Broman, född 29 november 1676, död 2 april 1750, anses, tillsammans med Urban Hiärne, vara Sveriges förste romanförfattare. Olof Broman föddes på Välsta i Rogsta socken i Hälsingland, blev filosofie magister i Uppsala 1703. Efter att ha skött flera prästerliga och pedagogiska platser, blev han 1719 rektor vid Hudiksvalls trivialskola och 1728 kyrkoherde i nämnda stad, en befattning han behöll fram till sin död.

Broman var en utomordentligt verksam man, som tog sig an både kyrka och skola. Han var även synnerligen anlitad som läkare, bland annat av de krigare, som 1719 återvände från den misslyckade expeditionen mot Trondheim, och åtnjöt anseende som skicklig kirurg. Vid ryssarnas härjning av Hudiksvall samma år miste Broman jämte övriga ägodelar även sitt stora bibliotek och flera arbeten i manuskript, men efterlämnade likväl 11 stora band originalarbeten i handskrift, omfattande dels psalmhistoria, skoltal och språkliga samlingar, dels natur- och kulturhistoriska samlingar och anteckningar samt dikter. Viktigast är Glysisvallur, en vidlyftig geografisk, etnografisk och antikvarisk materialsamling (tryckt i utdrag samt med innehållsöversikt, under titeln "Helsingeboken", 1900, av K. Hægermarck).

Olof Broman var med största sannolikhet författare till boken, som finns i bromanska handskriftssamlingen i Gestrike-Helsinge nations bibliotek, Stilpho Thorgilssons historia. Boken, som anses nedskriven omkring 1705, är en sederoman med satir riktad mot kvinnan och har en moraliserande tendens.

Hudiksvalls gymnasieskola, Bromangymnasiet, är namngiven efter Olof Broman.

Referens

Knut Barr: Olof Broman. Vår förste romanförfattare» (i Samlaren, XVIII, 1897).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).