Från Rilpedia

Olof Åkerréhn, född 1754 i Västra Vingåkers socken, Södermanland, död 9 maj 1812 i Stockholm, var en svensk byggnadsingenjör.

Åkerréhn studerade vid Åbo och Uppsala universitet och förvärvade filosofie magistergraden 1782, var från 1784 verksam byggnadsingenjör och innehade i flera år (till 1795) ett stipendium av Brukssocieteten. Han invaldes 1799 i Vetenskapsakademien och tilldelades 1811 Jernkontorets stora medalj i guld.

Under hans tillsyn uppfördes bland annat 49 stångjärnshammare, 51 knipp- och spikhammarverk, sju plåthamrar, åtskilliga valsverk, blästerverk, gruvkonster och tröskverk, 17 sågverk och 89 kvarnar. Han anlade dessutom Vedevågs järnmanufakturverk (för svartsmiden) i Västmanland (vilket han ledde i flera år), Nyköpings mässingsbruk, några fabriker, byggnaderna vid Kinda kanal- och slussverk m.m.

Bland hans skrifter märks Utkast till en praktisk avhandling om vattenverk (1788), Svenska blåsverkens historia (1805) och Begrepp om lerhusbyggnad (1811). Utgivningen av hans största arbete, Samlingar i konstbyggnadsvetenskapen, avbröts genom hans död.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Åkerréhn, Olof, 1904–1926 ^(Not).