Olle i Skratthult
Från Rilpedia
Olle i Skratthult, bondkomiker, född 1886, död 1960. Han hette egentligen Hjalmar Pettersson och var från Munkfors där han arbetade som murare. Han emigrerade 1906 till USA där han fortsatte arbeta som murare men efter ett tag började han istället att underhålla sina landsmän och reste runt bland svensk-amerikaner i hela USA. På 1920-talet blev det dock mindre för honom att göra då de flesta svensk-amerikaner mer och mer hade gått över till att enbart använda engelska språket.
Innehåll |
Svenskamerikas främste bondkomiker
Av alla underhållningsartister på det svenska språket i USA är det ingen som har gjort ett så djupt intryck som "Olle i Skratthult," eller Hjalmar Peterson, som han hette privat. Han var född den 7 februari, 1886 i Munkfors i Värmland. Den 26 september 1906 emigrerade han till Amerika, där han etablerade sig som underhållnings- och skivartist med svensk repertoar. Han reste från kust till kust som ledare för en svensk grupp, bestående av ett trettiotal sångare, skådespelare, folkdansare och musiker. “Nikolina” och “Flickan På Bellmansro” lanserade han på 10- och 20- talen i Amerikas svenskbygder, och de har kvarstått som favoriter alltsedan dess, såväl i storstad som på landsbygd. "Olle" dog i Minneapolis i juni 1960.
Nikolina (inspelad 1917)
- Att vara kär, dä ä en ryslig pina,
- den som försökt dä säger inte nej.
- Jag var så rysligt kär i Nikolina
- å Nikolina lika kär i mej.
- Om hennes hand ja' bad hos hennes pappa,
- men fick ett svar som ja' ej väntat på.
- Ja' aldrig kommit ut för någon trappa,
- så rysligt hastigt som ja' gjorde då.
- Då gick ja' hem å skrev te Nikolina
- om hon vill' vara så rysligt snäll
- å möta mej när månen börjar skina
- i ekebacken nästa lördagskväll.
- Där mötte mej en mörk figur i kappa —
- å månen sken på himlen som en båk.
- Den mötande var Nikolinas pappa,
- beväpnad med en rätt försvarlig påk.
- Jag blev så rädd, ja darrade i knäna,
- å tog te bena både rädd och skygg,
- men som ja' smög där fram emellan träna,
- lät gubben påken dansa på min rygg.
- Då gick ja' hem å skrev te Nikolina:
- "Nu ä dä mä mett hela liv ajö.
- Om du ej bota kan min kärlekspina,
- går ja' å dränker mej i närmsta sjö."
- Men Nikolina botade min sjuka —
- hon sade: "Käre Olle, tänk dej för.
- Den som sitt liv förkortar ä en kruka,
- du kan väl lugna dej tess gubben dör."
- Å nu så väntar ja å Nikolina
- att gubben han ska kola vippen av,
- å till ett minne efter honom sättes
- den gamla påken uppå gubbens grav.
Ur 1921 visboken
- KATTÖGA
Jo, se bror min ble lite sjuk. Å då tog ja'en mä mej te doktarn. Doktarn sa att dä va fel på öga på bror min. Då tog doktarn å peta ut öga på bror min å la' dom på en tallrek som låg på borde. Men så passa dä så sabla bra så den där store katta doktarns va inne på samma gång, å ho feck se di där öga åt bror min, som låg på tallreken. Å katta tog å svärd (sväljde) öga åt bror min, — å ja' vill förståss int' säj nå', när doktarn int’ sa nå'. Men så rätt va dä va så vänd doktarn sej om, å så feck han se att tallreken va tom. Å då sa han: Vart ha öga bror dins ta vägen? sa han. Jo, sa ja, å skratt, di svärd katta, sa ja'. Men då ble doktarn top rasande, å tog katta i rompa å slog'a i vägga, så ho stendödd mä en gång. Senna tog doktarn ut öga på katta å sätt dom på bror min; å han ble bra, å såg bra ma di där kattöga. Men nu va dä en gång lite länger fram, som ja' stog där hem på "trappa, å då kom doktarn å geck om, å så sa' han: Hölls står dä te mä bror din? sa han. Jo, tack, herr döktar, sa ja, dä ä allt bra, sa ja', han ser bra ma kattöga, sa ja'. Men nu ä dä värste, sa ja, att nu tetter han på jäntera mä dä ene öga, sa ja, å så titter han i råtthåla mä dä andre, sa ja.
- FÖRST ÅT VI OPP KOA
Ja, häromsistens når ja' va ut å geck, så mött ja' kusin min, Josef i Görhagen. Ja' kunne inte' förstå va dä va för fel, når han int' arbeta, för han ha höll på å arbeta i flere år när den där storboen på Sötåsen, så ja' fråg'en om han inte arbeta där länger! Nej, sa han, ja' ha sluta, sa han. Jaså, ha du sluta? sa ja. Ja, sa han, ja' ha sluta, sa han. Ja, sa ja', men va'för ha du sluta då? sa ja. Jo, sa han, dä ble så dålit mä maten, sa han. Jaså, sa ja, ble dä så dålit mä maten? sa ja'. Ja, sa han, dä ble så dålit mä maten, sa han, så ja' va tvongen å sluta, sa han. Jo, sa han, först så dog den där stora koa, sa han, å då åt vi opp den, sa han; å så rätt va dä va, så dog den där store sugga, å då åt vi opp den sa han. Men, sa han, te slut så dog käringa, sa han, men — då flytta ja! sa han.
Externa länkar
- Fridolf Rhudinmuséet i Munkfors har en utställning om Olle i Skratthult.
- Catfish's Closet har Olle i Skratthult fotografier och ljudprov.
- Något om Olle i Skratthult på engelska
- Saras Funderinger på Projekt Runeberg
- Farväll (En sorgens ton från Amerka) på Projekt Runeberg
- Tre Trallande Jäntor på Projekt Runeberg
- Rose-Marie på Projekt Runeberg
