Från Rilpedia

Ōkuma Shigenobu (född den 16 februari 1838 i Hizen, död den 10 januari 1922), greve, japansk statsman,

Okuma lärde sig i sin ungdom i Nagasaki engelska och holländska och intog efter 1868 års statsvälvning omedelbart en plats i främsta ledet bland reformarbetets organisatörer. Okuma var nästan hela 1870-talet finansminister och hade bl. a. 1872 väsentlig andel i beslutet om byggande av Japans första järnväg (från Yokohama till Tokyo). Han utträdde 1881 ur ministären samt bildade då ett av regeringen oberoende politiskt reformparti (Kaishintō), vilket snart blev mycket inflytelserikt. Okuma, som 1884 upphöjts till greve, var 1888-89 utrikesminister i greve Kuroda Kiyotakas kabinett samt medverkade till utfärdandet av 1889 års konstitution.

Med utländska makter drev Okuma underhandlingar om revision av de fördrag, som bl. a. tillerkände dessa makter rätt till konsularjurisdiktion i Japan. Okuma sökte genomföra ett övergångssystem för 12 år med utländska bisittare i högre japanska domstolar, men planen väckte starkt missnöje bland befolkningen, vilket tog sig uttryck i ett mot Okuma riktadt dynamitattentat den 18 oktober 1889, som kostade honom ena benet. Fördragsfrågan uppsköts då, och ett kabinettsskifte följde, varvid Okuma övergick till riksrådet (Sūmitsuin). Han utträdde även ur detta i november 1891, förde de närmast följande åren liberal oppositionspolitik i spetsen för sitt parti samt var mars-nov. 1897 utrikes-, handels- och jordbruksminister i Matsukata Masayoshis kabinett.

Sommaren 1898 ingick Okuma och partiet Kaishintō allians med greve Itagaki Taisuke och dennes längre åt vänster stående "frihetsparti" (Jiyūtō). De bildade gemensamt en ministär, som dock blev mycket kortvarig (juli-okt. samma år). Sedan dess har Okuma hållit sig utanför statstjänsten, men hans politiska inflytande har dock varit mycket betydande. Han grundlade 1882 en högskola vid Waseda utanför Tokyo och har personligen ägnat mycken omsorg åt dess högsta ledning, liksom han i allmänhet varit en bland de verksammaste främjarna av arbetet för västerländsk bildnings popularisering i Japan.

Då regeringen tvingats avgå efter en korruptionsskandal 1914, återvände Okuma till politiken som premiärminister för den nya regeringen. Hans administration förde en aktiv utrikespolitik, den förklarade krig mot Tyskland och deltog i Första världskriget på ententens sida. Det mest påtagliga resultatet av Japans deltagande i kriget var att Japan tog över Tysklands koloni i Jiaozhou. 1915 framställde Okuma och hans utrikesminister Kato Takaaki en lista på 21 krav till Yuan Shikais kinesiska regering, vilka om de genomfördes skulle förvandlat Kina till en japansk lydstat.

1916 tvingades Okuma avgå som premiärminister efter en ny korruptionsskandal och han drog sig då tillbaka från politiken för gott.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Okuma, 1904–1926 ^(Not).

Japans premiärministrar

Ito | Kuroda | Yamagata | Matsukata | Ito | Matsukata | Ito | Okuma | Yamagata | Ito | Katsura | Saionji | Katsura | Saionji | Katsura | Yamamoto | Okuma | Terauchi | Hara | Takahashi | To. Kato | Yamamoto | Kiyoura | Ta. Kato | Wakatsuki | G. Tanaka | Hamaguchi | Wakatsuki | Inukai | Saito | Okada | Hirota | Hayashi | Konoe | Hiranuma | N. Abe | Yonai | Konoe | Tojo | Koiso | K. Suzuki | Higashikuni | Shidehara | Yoshida | Katayama | Ashida | Yoshida | Hatoyama | Ishibashi | Kishi | Ikeda | Sato | K. Tanaka | Miki | Fukuda | Ohira | Z. Suzuki | Nakasone | Takeshita | Uno | Kaifu | Miyazawa | Hosokawa | Hata | Murayama | Hashimoto | Obuchi | Mori | Koizumi | S. Abe | Fukuda | Aso