OLED
Från Rilpedia
OLED (Organic light-emitting diode) är en teknik som används i bildskärmar och teckenfönster och som består av tunna kolbaserade plastfilmer mellan två elektroder. Katoden utgörs vanligen av en metallyta medan anoden normalt består av en tunn glasskiva. De kolbaserade filmlagren består av ett finmaskigt hålnät (hålinjektionslager), ett transportlager, ett emissionslager, samt ett elektrontransportlager. När en ström går igenom en OLED-cell bildas elektroluminescent ljus genom att positiva och negativa laddningar slås samman i emissionslagret.
Små OLED-skärmar finns idag i en mängd elektronikprodukter, t.ex. mp3-spelare och mobiltelefoner. I framtiden kan tekniken eventuellt komma att användas i större applikationer som t ex TV-apparater som med hjälp av denna teknik kan vara endast några millimeter i tjocklek.
Innehåll |
Varianter
Det finns ett antal varianter på tekniker som bygger på samma princip som OLED. Dessa är bl.a. PLED, TOLED, SOLED och AMOLED. Dessa är alla ämnade att försöka komma till rätta med ett eller flera av de tillkortakommanden som den ursprungliga OLED-tekniken belastas med. Skärmar som bygger på den ursprungliga OLED-tekniken drar förhållandevis mycket ström och har en relativt kort livslängd, de har heller inte speciellt hög upplösning.
Utvecklingsfronten
Sony meddelade den 12 april 2007, att företaget kommer att lansera en 11 tums OLED-skärm innan årets slut, och 24 juli 2007 meddelas att skärmen kommer att kosta 2700 US-dollar, vilket har satt fart på branschens aktörer. Se artikel 1 och artikel 2.
Den 1 oktober 2007 presenterade Sony sin nya 11 tums OLED-TV som kommer att få namnet XEL-1, och kommer att börja säljas i Japan 1 december 2007. artikel i ComputerSweden, se artikel på oled-display.net, se pressmeddelande Sony (Obs! Endast på japanska).
I samband med hemelektronikmässan CES i Las Vegas i början av 2008, började XEL-1 att säljas även i USA. Se Sonys amerikanska webbplats.
