Nousis kyrka
Från Rilpedia
Nousis församling är en av de allra äldsta i Finland; vid dess kyrka var biskopssätet i första tiden beläget. Enligt traditionen blev Finlands apostel, biskop Henrik, enligt egen önskan begraven där, varifrån hans ben den 18 juni 1300 överflyttades till den då färdigblivna Åbo domkyrka. År 1229 lär Biskop Thomas ha låtit flytta på biskopssätet, från Nousis till Korois vid Aura å, varifrån det sedermera förlades till Åbo. Denne biskop kallade 1234 pastorn i Nousis sin kapellan. Sedan domprostämbetet i Åbo upprättats 1340, lades Nousis som prebende under detsamma. Enligt nutida undersökningar byggdes den nuvarande kyrkan omkring år 1290, på samma plats som en tidigare träkyrka har stått. Nuvarande stenkyrkan avviker från många andra finländska medeltidskyrkor, då dess kor och västra del är femsidiga.
Biskop Henriks cenotafium
De mest betydande helgonbilderna av biskop Henrik utgörs av de kopparplåtar, vilka betäcker helgonets cenotafium i Nousis kyrka. Med cenotafium menas en gravvård, som inte innehåller den avlidnes stoft, utan är upprest till hans minne och biskop Henriks reliker hade som ovan nämnts förts till Åbo domkyrka, där biskop Hemming sedan lät inlägga dem i ett silverskrin, vilket dock konfiskerades under reformationstiden. Dock förvarades Henriks kvarlevor (benen och huvudskålen) till Stora ofreden, då de stals av de ryska ockupanterna. Relikerna sägs ha sänts såsom kuriositeter till Peter den stores samlingar. För att återgå till Nousis kyrka lät biskop Johannes II Petri 1370 uppställa ett cenotafium; det var av lerskiffer och utgjordes av en fyrkantig, alldeles enkel kista eller låda. Någon tid därefter lät biskop Magnus II Tavast betäcka cenotafiets sidor med kopparplåtar, i vilka var ingraverade biskop Henriks bild och scener ur hans historia. Konstverket anses vara det dyrbaraste, som bevarats i Finland från medeltiden. Dylika arbeten härstamma i regel från Flandern; dock är det inte fullt avgjort, om inte Nousis cenotafium möjligen utförts annorstädes, i norra Tyskland. Ofta anträffas i dessa trakter gravhällar med den avlidnes bild, liknande den i Nousis, men sådana omfattande framställningar av helgonets legend, som fått plats på sidorna Henrikscenotafiet, är inte kända annorstädes. Dessa bilder är även ur ett europeiskt perspektiv enastående och dyrbara konstverk.[1]
Källor
- ↑ Källström. O. (Stockholm 1939), Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer, s. 324f; Meinander, K.K. (Helsingfors 1908), Finlands kulturhistoria. Medeltiden, S. Henrikslegenden i ord och bild, s. 40; Reuter O.M. (Stockholm 1901), Finland i ord och bild, 467f.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
