Nils Olof Holst

Texten från svenska Wikipedia

Nils Olof Holst, född 7 maj 1846 i Jämshög, Blekinge län, död 27 april 1918 i Lund, var en svensk geolog.

Holst blev 1866 student i Lund, 1874 filosofie doktor, 1875 docent i mineralogi vid Lunds universitet och var 1877-1909 geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU). Han fortsatte även senare sitt författarskap på det glacialgeologiska området, där han alltjämt hävdade och utvecklade sina åsikter om istidens enhet; särskilt hans arbete om Alnarpsfloden väckte uppmärksamhet. Han blev 1905 ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund.

Bibliografi i urval

Berättelse om en år 1880 i geologiskt syfte företagen resa till Grönland (i SGU:s avhandlingar, 1886)
Om ett fynd af uroxe i Råkneby etc. (ibid., 1889)
Om en mäktig kvartsit yngre än Olenusskiffern (ibid., 1889)
Bidrag till kännedomen om lagerföljden inom den kambriska sandstenen (ibid., 1893)
Har det funnits mera än en istid i Sverige? (ibid., 1895)
Bidrag till kännedomen om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi (ibid., 1901)
Några subfossila björnfynd (ibid., 1902)
Om skifkritan i Tullstorpstrakten etc. (ibid., 1903)
Postglaciala tidsbestämningar (ibid., 1909)
Fröken de la Brache bedragerska eller konungadotter? (broschyr under pseudonymen Harald Hilding, 1911)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Holst, Nils Olof, 1904–1926 ^(Not).