Nils Edvard Raab
Från Rilpedia
Friherre Nils Edvard Raab (1841–1901) var en legendarisk polismästare (1879-1901) i Uppsala.
Genom sitt krångliga och förvirrade uttryckssätt i tal och skrift blev han huvudperson i många studentanekdoter från Uppsala.
Speciellt var Raaben i farten vid uppsalastudenternas blöta firande av Unionsdagen den 4 november då han ofta från Rådhusets trappa läste upprorslagen för de "gruffande" studenterna på Stora torget, varefter många av dem sattes i arresten, vilket gav en viss status.
Albert Engström odödliggjorde polismästare Raab genom många teckningar, bland annat i sin tidning Strix och han finns också omnämnd i många minnesböcker om studentlivet i Uppsala under det sena 1800-talet.
Raab var privat gemytlig och faderlig i umgänget med studenterna, och var populär bland dem, trots att de ibland fick tillbringa en natt i hans arrestlokaler vid Stora torget.
Raabiana
Vid en brand i centrala Uppsala skrek Raaben:
Studenter, stå inte och hindra eldsvådan där! Avancera bakåt!
När de första cyklarna kom till Uppsala i slutet av 1880-talet lät Raaben författa ett "velocipedreglemente" för de nya "ryttarna":
När häst möter velocipedryttare skall han genast afstiga, leda densamma vid handen, öfvertyga honom om, att han är människa samt, med ett vänligt tilltalsord lugna detta af naturen så skygga djur.
Efter en drunkningsolycka i Fyrisån ropade han:
Alla icke drunknade gossar behaga genast avlägsna sig från vaken!
Efter en annan drunkningsolycka meddelade han:
När jag, i full uniform, passerade Nybron och blickade ner i Fyrisåns grå böljor, såg jag med egna ögon därnere i skummet en barnaröst, som viftade med armarna.
Till slut fick man en räddningsbåt placerad i ån, och Raaben konstaterade i ett meddelande:
Sedan, med anledning af den i Fyrisån nyligen timade drunkningsolyckan genom magistratens försorg en räddningsbåt anskaffats och förlagts invid Jernbron, ha antalet af icke drunknade betydligt ökats.
En gång hade ett trähus slitits med av vårfloden i Fyrisån. Polismästaren lugnade de nyfikna åskådarna, och frågade med hög röst:
Finns här någon som händelsevis har en båtshake på sig?
Hans logiska slutledningsförmåga återfinns i en brottsplatsutredning kring ett inbrott, där ett hål gjorts i ett plank, och han av hålets storlek att döma fastslog att endast en tjuv varit i farten.
En av sevärdheterna i Uppsala på den tiden var "Vackra Hulda" i Gummessons Cigarrbod. Här samlades alla studenter på kvällarna vid stängningsdags, och det brukade uppstå en del rabalder. Polismästare Raab krävde då att cigarrboden skulle stängas, men den fick senare tillstånd att öppna igen den första i nästa månad. Raab kom dock strax på en "afsevärd och synnerligen välkommen modulation", nämligen:
Vi skola, bäste herr Gummesson, för att undvika den naturligtvis väntade och för eder affär synnerligen gynnsamma starka rusningen, komma överens om att hålla stängt den första dagen cigarraffären åter skall öppna.
Gatureglemente för Uppsala från Raaben, angående vinterförhållanden:
När ny snö fallit skall genast den gamla undanskaffas.
Vid de s.k. torggruffen framträdde Raaben i full uniform på Rådhustrappan och läste under studenternas kommentarer och bifall valda stycken ur den gamla upprorslagen. I en rapport till landshövdingen efter ett sådant gruff meddelade han:
Klockan ett på natten afstannade upploppet lugnt och stilla som det börjat.
I rapporten om omhändertagande av en berusad student skrev han bl a:
... påträffades hängande i kandelabern, utstötande de hemskaste skrän, sägande sig dymedelst fira sin födelsedag.
(Kandelabern var den stora flerarmade gatlyktan mitt på Stora torget, dit den numera återbördats efter många år på S:t Eriks torg.)
Edvard Raab träffade på den av honom kände studenten och värmlänningen Wiberg på Nybron, och följande konversation utspann sig, apropå Nybron:
Tycker inte kandidat Wiberg att när man står på järnvägsbron i Karlstad så påminner det rätt mycket om Konstantinopel?
Jag har aldrig varit i Konstantinopel, herr baron.
Ja, inte jag heller. Jag vet inte varifrån jag får mina idéer.
Man skulle ha konsert i gamla Carolinasalen, men läktarna såg skraltiga ut. Polismästaren ingrep personligen och kunde rapportera att: han själf och konstapel Morin hade gått läktarna runt och båda egenhändigt sittande afprofvat hvarenda stolplats jämte långbänkar och därvid funnit att läktarna borde hålla utmärkt äfven vid större folktillströmningar.
