Från Rilpedia

Nils Axel Gustafsson Bennich, född 31 oktober 1817 på Opphem i Tjärstad socken i Östergötland, död 23 januari 1904 i Stockholm. Ämbetsman, riksdagsman och landshövding.

Bennich genomgick Linköpings skola och blev 1835 student i Uppsala, tog 1838 hovrättsexamen och ingick därefter i åtskilliga ämbetsverk i Stockholm. I krigshovrätten befordrades han 1845 till notarie och 1846 till krigsfiskal, i Stockholms rådsturätt 1848 till brottmålsnotarie samt i Stockholms handels- och ekonomikollegium 1857 till notarie för uppbördsärenden och 1858 till andre notarie. Jämte dessa befattningar fick Bennich vid 1840 års riksdag anställning som kanslist i bevillningsutskottet och kom därigenom i tillfälle att på nära håll följa den då till fullt utbrott komna striden emellan anhängarna af de gamla skrå- och skyddssystemen samt förfäktarna av friare närings- och handelslagstiftning. Bennich slöt sig till de friare åsikternas förfäktare.

Under alla riksdagarna från 1844 till 1860 var han sekreterare i nämnda utskott och ägnade ständigt, aldrig vikande för dagens opinioner, sin erfarenhet och sin penna åt arbetet för en friare tullagstiftning. Sedan representationen äntligen vid riksdagen 1853-54 kommit därhän, att den för sin del upphäfde det dittills gällande förbudet mot in- och utförsel av tackjärn - en länge och envist bekämpad seger i frihandelsriktning och en fråga, som ansågs av synnerligen stor betydelse-, och saken kommit till k. m:ts prövning, afstyrktes bifall till beslutet av alla "vederbörande", själva konseljen inräknad; men konung Oscar I godkände likväl slutligen detsamma, väsentligen på grund av åtskilliga af B. utarbetade promemorior, i vilka protektionisternas farhågor underkastades en genomgående kritik. Bennich erfarenhet och insikter på tullagstiftningens område började därefter tagas i anspråk av regeringen. Sedan de svenske medlemmarna af 1855 års mellanrikslagskommitté i grund omarbetat den svenska tulltaxan och J.A. Gripenstedt blivit chef för finansdepartementet, fick Bennich, som varit kommitténs sekreterare, uppdrag att författa det statsrådsbetänkande, hvilket åtföljde den till riksdagen 1856-58 överlämnade kungl. propositionen om kommittéförslagets antagande. Egendomligt nog blef det också Bennich uppgift att avfatta bevillningsutskottets yttrande över samma proposition. Kort efter nyssnämnda riksdags slut kallades Bennich, som även sysselsatt sig med bankfrågors behandling, till ledamot av den s.k. finanskommittén, vilken hade uppdrag att utreda landets ekonomiska och finansiella ställning samt avgiva förslag i viktiga dithörande ämnen. 1860 utnämndes Bennich till landshövding i Jämtlands län och avgav i denna egenskap ett synnerligen beaktadt utlåtande angående utvidgad näringsfrihet - en fråga, som då ivrigt diskuterades och slutligen löstes genom k. förordn. 18 juni 1864. År 1862 förordnades B. till ordförande i en kommitté, som skulle utreda den omtvistade frågan om norra stambanans sträckning, och året därefter kallades han till ordförande i den kommitté, som blivit tillsatt för att förbereda behandlingen av de frågor, vilka slutligen fingo sin lösning genom de 1865 emellan Frankrike och Sverige avslutade handels- och sjöfartstraktaterna.

1864 erhöll Axel Bennich adlig värdighet och kom därigenom i tillfälle att såsom ledamot av ridderskapet och adeln deltaga i den sista ståndsriksdagens förhandlingar. 1865 utnämndes han till generaltulldirektör, från vilken befattning han tog avsked 1888, efter att ha skött densamma med både nit och kraft samt överlägsen skicklighet.

Från och med representationsreformens genomförande t.o.m. 1892 var han ledamot av riksdagens första kammare, 1866-83 för Jämtlands län och 1884-92 för Kalmar läns norra del. Under hela denna tid hade han vid varje riksdag, plats i bevillningsutskottet, 1869-82 som vice ordförande och 1883-86 som ordförande. För övrigt var han ledamot av tillfälligt utskott 1867 och 1881 samt av särskilda utskottet vid 1892 års urtima riksmöte. 1876 utsågs han till ordförande i en tullkommitté, som, efter det franska handelstraktaten blivit uppsagd, skulle revidera den svenska tulltaxan. I 1886 års tullkommitté var han likaledes ordförande. I riksdagen uppträdde han, utom för en friare tullagstiftning, även mot inregistreringsavgifterna, förordade nedsättning i den personliga skyddsavgiften, kämpade varmt mot uppsägning av mellanrikslagen, försvarade frilagersinstitutionen och arbetade ivrigt för anslag till svenska mosskulturföreningen. Han ivrade likaledes varmt för kommunikationsväsendets ordnande och deltog livligt i de häftiga järnbanestriderna på 1870-talet.

För sina förtjänster om handelsfriheten blev han 1872 kallad till hedersledamot av den engelska Cobden club. Även i det kommunala livet var Bennich mycket verksam, han var 1873-79 ledamot av Stockholms stadsfullmäktige och 1877-79 vice ordförande såväl där som inom beredningsutskottet. I Stockholms handelsbanks styrelse var han ordförande från 1874. I svenska föreningen mot livsmedelstullar var han likaledes ordförande. 1880 blev han ledamot av Lantbruksakademien och 1882 av Musikaliska akademien.

Företrädare: Jacob Axel Dahlström

Landshövding i Jämtlands län 1860-1865

Efterträdare: Gustaf Lagercrantz

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).