Från Rilpedia

Nils Alwall, född 1904, död 1986, var en svensk läkare och uppfinnare som var en betydelsefull pionjär inom dialys.^[1]. Gift 1941 med fjorton år yngre Ellen Alwall (född Alströmer). De får barnen Anders, Margaretha och Patrik.

Nils Alwall var verksam vid Lunds universitet, och studerade fysiologi och farmakologi innan han blev underläkare i invärtes medicin. 1935 blev hans doktorsavhandling klar.^[2] Han var professor i medicin, särskilt njursjukdomar, vid Lunds universitet åren 1957 till 1971.

Dialys och Gambro

Första gången som Alwalls artificiella njure användes för dialys på en patient var 3–4 september 1946. Då hade han tidigare genomfört dialys på kaniner. Nederländaren Willem Johan Kolff anses förvisso ha konstruerat den allra första artificiella njuren 1943, som dock inte var konstruerad på ett sätt som gjorde den kliniskt användbar.

Alwalls uppfinning låg till grund för företaget Gambro som startades i Lund 1964 och som 1967 lanserade sin första konstgjorda njure. Alwall och entreprenören Holger Crafoord, som tidigare arbetat åt Ruben Rausing och på så sätt skaffat sig ett kapital, stod bakom Gambros grundande.^[3]

Källor

1. ↑ Lunds universitet, medicinska fakulteten: Nils Alwall, den konstgjorda njuren och Gambro
2. ↑ Libris: Über die Wirkung der Dinitrophenole auf die tierischen Oxydationsprozesse: Nebst einem Sonderkapitel über die Einwirkung der cH auf die Gewebsoxydation in Vitro, ein Beitrag zur Methodik der Mikrorespirometer- und Methylenblauversuche
3. ↑ Företagsamheten.se: Nils Alwall och Holger Crafoord