Nicolaus Oster

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Nicolaus Oster, född i Frankrike, var en fransk abbé som 1782 av påven Pius VI utnämndes till den förste apostoliske vikarien i Sverige efter reformationen.

Under perioden 1617-1781 hade katoliker varit förbjudna i Sverige. Ambassaderna från flera katolska länder hade dock haft legationskaplaner som bara fick tjäna den egna ambassadpersonalen. I praktiken hade de dock bildat hemliga församlingar i Stockholm, dit invandarade katoliker och deras ättlingar, liksom enstaka i hemlighet konverterade, kunde gå och fira mässan. Med tolleransediktet tilläts utländska katoliker som flyttat till Sverige att öppet praktisera sin religion och det var därför Oster kunde utnämnas till apostolisk vikarie, ett biskopsliknande ämbete.

Oster anlände till Stockholm 1783 och startade en liten församling, men de tre legationskaplanerna protesterade starkt och ville inte ha en apostolisk vikarie över sig. De 1.700 katolikerna i staden var delvis uppdelade på de olika legationskapellen och den nya allmänna församlingen som höll till i en hyrd sal i Södra Stadshuset, nuvarande Stockholms stadsmuseum.

Oster hamnade snabbt i onåd hos Gustav III efter att han upptagit en protestantisk kvinna i katolska kyrkan, vilket var strikt förbjudet i lag. 1785 inventerade han katolikerna i riket och påträffade 135 i Västsverige och 277 i Skåne. Tre år senare gav han sig av på en resa för att samla in pengar i Frankrike till Katolska Kyrkans verksamhet i Sverige. Målet var framförallt att kunna få råd att upprätta församlingar även i Göteborg och Landskrona för de nyfunna katolikerna där. När Oster ville förlänga sin vistelse i Frankrike blev han oense med Rom och avsattes som apostoisk vikarie för Sverige. Han efterträddes av Rafael d'Ossery.

Referenser

Personliga verktyg