Mastino napoletano
Från Rilpedia
Mastiffhundarna tros ha sitt ursprung från Centralasiens och Tibets högländer. De lär ha utvecklats för ca 8 000 år sedan och rasen spreds från Tibet både österut (mot Kina) och söderut (mot Indien och Persien - nu Iran). För ca 6 000 år sedan följde hundarna invandrare och spreds vidare mot Egypten, Turkiet och Grekland.
Nutidens Mastino upptäcktes av bland andra Alexander den store (ca 400 f.Kr) i nuvarande Irak (då Assyrien). Han var mycket imponerad av hundarna och tog med sig några stycken. Han skapade vad man skulle kunna kalla den första molosskenneln. Hundarna parades med andra hundar från Makedonien och resultatet blev "molossern".
Man trodde länge att molosserhunden var utdöd, men en författare, journalist och hundexpert vid namn Pietro Scanziani ansåg att det fanns smågrupper kvar av rasen. Mario Querci, en känd uppfödare stödde påståendet och sade sig ha stött på en uppfödning av rasen. Pietro Scanziani lyckades återskapa den "utdöda" rasen och då fick den namnet "Mastino Napoletano". De första åtta exemplaren ställdes ut i Neapel, 1946 och 1949 blev hunden Guglione rasens första, officiella champion.
På grund av hundens utpräglade vaksamhet är den reserverad vid möte med nya hundraser och människor och ointresserad av att bli klappad av främlingar. Det tar längre tid att lära känna och få förtroende hos en Mastino Napoletano än andra raser, men när hunden väl lärt känna dig, är han en trofast vän - En Mastino Napoletano är väldigt tillgiven och trofast sin familj. Det är en modig och pålitlig hund.
Reservationen till främlingar stämmer dock inte på valpar, då de är kontaktsökande som de flesta andra hundar, det är när den blir äldre reservationen inträder. Den har väldigt starka vaktinstinkter.
En ung Mastino är väldigt känslig för skäll och bestraffningar av sin ägare och man bör vara väldigt noga med att visa mycket kärlek under uppfostran och inte vara för hård i sitt sätt mot hunden, och med bestraffningar. Det senare kan knäcka hundens psyke, något som kan bli väldigt svårt, och i vissa fall omöjligt, att rätta till i hundens senare liv. Dock är en mastino napoletano väldigt envis så det gäller att vara bestämd, men kärleksfull på samma gång och som alltid vid uppfostran så gäller det att vara konsekvent!
En Mastino bör vara i samma familj, ha samma ägare under hela sitt liv, då den är svår att omplacera som vuxen.
Man bör noga tänka efter innan man skaffar en mastino napoletano. Har man tid, plats och råd? Under sitt första levnadsår växer valpen otroligt mycket och kan komma upp i hela 60 kg. En vuxen hane ska vara 73-75 cm vid manken och väga 60-70 kg. En tik ska vara 60-68 cm hög och väga 50-60 kg. En tolerans på +-2 cm vid manken är accepterat. Som valp bör den hanteras varsamt och ej utsättas för hårda aktiviteter och allt för tuff lek, då detta kan medföra problem som exempelvis höftledsdysplasi och armbågsledsartros. Valpar bör absolut inte gå i trappor.
Önskvärda färger är grå, blygrå och svart. Även leverbrun, mahogny, fawn och rådjursröd förekommer men är mera sällsynta. Nämnda färger kan även ha inslag av tigrering. Likaså tolereras avblekta nyanser av färgerna såsom hasselnötsbrun, duvgrått och isabell. Små mindre vita tecken på bröst eller på tåspetsarna är tillåtna. Dock är vita fläckar på övriga kroppen diskvalificerande. Mastinon ska ha saxbett, men tångbett är tillåtet. Kroppens helhet ska utstråla tungviktare, intelligens och den ska se majestätisk ut. Pälsen får vara max 1,5 cm lång och den ska vara tjock. I en del länder brukar man kupera öron och svans men detta är ej tillåtet i Sverige.
Kända Mastino Napoletano
- Alan från Babe - en gris kommer till stan
- Fang från Harry Potter
Källa
Externa länkar
- Mastino Napoletano på molosserdogs.com
- Wikimedia Commons har media som rör Mastino napoletano
