Fjällig munia
Från Rilpedia
| ?Fjällig munia Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 Muskotfink
foto av J.M.Garg |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Astrilder Estrildidae |
| Släkte: | Lonchura |
| Art: | Fjällig munia L. punctulata |
|
|
|
| §Lonchura punctulata Auktor: (Linné, 1758) |
|
| Synonymer | |
|
Muskotfink |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Fjällig munia eller muskotfink (Lonchura punctulata) är en tätting som återfinns i Indien, Sri Lanka, södra Kina och på öarna Java, Bali och Sumatra
Innehåll |
Utseende
Muskotfinken kan bli ungefär 12 centimeter lång. Både honor och hanar ser likadana ut så det är mycket svårt att skilja könen åt. Huvudet och strupen har en rödbrun färg. Halsens sidor och översidan är rödaktigt chokladbruna, rygg och vingtäckare har vita streck. På bröstet har finken bruna tvärband och vita fläckar som bildar en fjälliknade teckning. Muskotfinken har 12 underarter så färgen på fågeln variera, men den håller sig till den bruna eller rödbruna skalan.
Biotop
Man hittar muskotfinken i gräs- och örtrika områden, trädgårdar, risfält och i utkanten av byar. Finken äter i huvudsak gräsfrön som de samlar upp i från marken och de äter också om höstarna ris, som de plockar i från risvipporna. Muskotfinken är mycket sociala fåglar och de bildar små flockar och det händer också att det ingår andra Lonchura-arter i dem.
Häckning
Finkarna bygger ofta sina bon i kolonier i buskar eller i träd. Bona brukar byggas av gräs, halm eller bambublad. Boet byggs som ett runt klot som har en sidoingång. Muskotfinken lägger mellan 5 till 7 vita ägg som honan ruvar i ungefär 12 dagar. När ungarna kläckts matas de med halvmogna gräsfrön av sina föräldrar.
Som burfågel
Muskotfinken är en bra fågel som en nybörjare kan ha och man kan både ha den som bur- och voljärfågel. Den anses vara robust, fredlig och ganska anspråkslös. Men den kan vara mycket svår att få att häcka om man håller den som burfågel.
Källa
- Sebrafinkar och andra praktfinkar – Crista Koepff – ICA bokförlag – 1985 – ISBN 91-534-0926-4
- Stora burfågelboken i färg – Uno Plazikowski – AWE GEBERS – Färgserien – 1970 – ISBN 91-20-04548-4
