Från Rilpedia

I grekisk mytologi och romersk mytologi var muserna (på grekiska: Μουσαι, Mousai) urprungligen poesins gudinnor. Men blev sedan de gudinnor som inspirerade även andra konstnärer, filosofer och intellektuella.^[1] De omnämns som gudinnor redan i de tidigaste källorna och tvekade inte att döda personer som försökte sätta sig upp emot dem (Thamyris dödas av muserna i Iliaden när han försökt överträffa dem i sång).^[1] Den romerska motsvarigheten till muserna kallades Camenae.

Hos Homeros omtalas muserna som ibland en, ibland flera, sånggudinnor som döttrar till Zeus men dessa nämns aldrig vid namn. På Lesbos sades muserna vara sju och i Delfi tre. Det är först Hesiodos som omnämner muserna som de nio döttrarna till minnets gudinna, titanen Mnemosyne och guden Zeus.

Vid sidan av dessa nio gudinnor omnämns dessutom tre döttrar till Uranos och Gaia, som alltså skulle vara äldre än muserna ovan, övningens gudinna Melete, minnets gudinna Mneme och sångens gudinna Aoide.

De nio första är emellertid de som brukar gestaltas i konsten med de attribut som de fick under hellenistisk tid (se tabell). Eftersom muserna ofta uppträdde i grupp tillsammans med Apollon kallades han också för Musagetes, musernas ledare, och uppträdde i fotsid dräkt med lyra i handen.

Musernas kult var koncentrerad till bergen Olympos, Helikon, Parnassos, Leibethrion och Pindaros i landskapen Pierien och Beotien. Kulten förknippades särskilt med källorna Aganippe, Hippokrene och Kastalia och antas därför ursprungligen ha varit källnymfer som uppsöktes för inspiration. De fungerade också som skyddsväsen för de grekiska filosofiskolorna och hade ofta egna helgedomar där.

Muserna lever kvar i de moderna språken i ord som musik och museum.

Muserna

• Clio - historieskrivningens musa
• Erato - lyriken och kärlekspoesins musa
• Euterpe - musikens eller flöjtspelandets musa
• Kalliope - den episka poesins musa
• Melpomene - tragedins och lyrans musa
• Polyhymnia - dansens eller geometrins musa
• Terpsichore - dansens och den lyriska poesins musa
• Thalia - komedins musa
• Urania - astronomins musa

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1} Price, Simon och Kearns, Emily: The Oxford Dictionary of Classical Myth and Religion, Oxford University Press, New York 2003. ISBN 0-19-280289-5.